The sky's the limit

Är det inte helt otroligt, eller fantastiskt eller häpnadsväckande?

Själen.

Tänk er den värsta möjliga smärtan. En sådan smärta som får oss att utbrista: det gör ont ända in i själen, en sådan smärta som får oss att önska att morgondagen inte kom och att nuet var igår. Vi knäböjer hellre än att behöva stå raka i ryggen med tyngden på axlarna.

Tänk er sen hur många gånger vi känner så och tar oss ur det. Gud vet hur många gånger till vi kommer känna den känslan för de flesta av oss gör det igen och igen och igen.

Är det då inte häpnadsväckande hur mycket smärta vår själ tål?

Om vi nu har levt flera liv, vilket jag tror vi har, så har vår själ säkerligen känt outhärdlig smärta i alla dess former förr och trots alla smällar den fått och får ta, så ger den sig ut.... IGEN!

Om det är något vi måste lära oss och verkligen tro på så är det att vi är så mycket starkare än vad vi någonsin kan tro. Oberoende av hur många slag vår själ mottar så är den alltid redo.
Det är inte mer än rättvist att vi behandlar vår egen och andra själar med respekt, för de är beundransvärda och det är inte mer än rättvist att vi gör oss av med allt skit som rotar sig in och hamrar spikar i vår själ.

Face your strength, only the sky's the limit.

Staying alive is admirable when it hurts so bad that you can't even breath but you still survive and keep on fighting every battle

Det kvittar hur mycket man än inbillar sig att saker och ting inte påverkar en längre, eller att man är förbi en viss period, så slipper man inte undan den gnagande känslan. Den där känslan som drar ner nivån på livskvalitén.

Det finns inget bättre än att prata, att ärligt blotta sitt innersta till en person som äger ens fulla tillit.

Priceless.

Det är när man kan återberätta det förfärliga, det ledsamma, det patetiska, det hjärtkrossande med ett leende på läpparna och trots alla minnen som återuppstår, inte önska orsakerna till allt något ont, som man vet att man är tillbaka.

Det är när man inte känner igen huvudkaraktären i sitt förgångna liv när skrattat klingat bort och den återberättade historien sjunkit in, som man vet att man kommer kasta sig ut i det okända igen.

Det enda man kan jag göra är sitt bästa, oberoende av smärta, lidelse eller förakt.
När man överkommit allt och fortfarande står med stoltheten intakt på två starka ben, redo att ge sig på nya utmaningar lika skrämmande som spännande; då har man överlevt. Då lever man.

Staying alive is admirable when it hurts so bad that you can't even breath but you still survive and keep on fighting every battle.

Even brick cracks

What do you do when the bricks that built you up and protected you, crack?

You feel obliged to glue the foundation back together, you feel suffocated by the need to make it right, to repay your deeds.

'cause you are in debt. We all are.
Our bricks were placed with great precision, carefulness and determination.

How can we just let them wither and tumble down? We can't. I can't, I wont.

Even if I have to rearrange them, replace them or even keep them from falling apart with my own hands, I'll be right there, keeping the foundation steady and firm, by all means.

Even the best fail.

Keep it positive!

Det är rätt komiskt, eller rättare sagt, tragiskt hur vissa karakteristiska drag hör samman med "lycklig" respektive "olycklig".

En människa som är trång synt, negativ och ignorant kan omöjligt vara lycklig.
Varför ägnar man sin dyrbara tid åt att spy galla över alla orättvisor istället för att fokusera på rättsvisor, eller varför inte; gå till botten med dessa orättvisor och göra en förändring.

Jag kan inte undgå sambandet mellan fokus på negativa faktorer och dragningskraften. Med andra ord; allt skit man absolut inte vill ha och spenderar sina dagar på att tracka ner på, drar man till sig!!

En av de kosmiska lagarna beskrivs på följande vis:

Motståndslagen
Vad du än hatar, har fördomar om eller på annat sätt försöker motstå i livet drar du till dig - som en magnet.

Jag kan inte annat än hålla med, är själv ett vandrande exemplar.

Back to the point.

Ju mer man fokuserar på allt man avskyr, ju mer drar man till sig det vilket i sin tur resulterar i olycka.

Om man istället sätter fokus på allt det positiva och försöker finna det positiva i allt så kanske, kanske man uppnår villkorslös lycka. Det vill säga lycka som inte är baserad på materiella ting, en bild av hur världen bör se ut eller vem som bör bidra till din lycka. All lycka som baseras på denna typ av krav är allt annat än långvarig lycka. Vad gör man när man förlorar allt det materiella? Vad gör man när en förmodan av en värld man byggt upp rasar? Vad gör man när "den där" personen försvinner?

Att hålla huvudet kallt är inte ens i närheten av simpelt, MEN verkligen värt mödan. Jag antar att det hela handlar om övning. Så fort man stöter på en faktor som frambringar negativism. Stanna upp. Är det värt att ens lägga ner energi på det? Om ja, försök finna det positiva, det finns alltid något, försök förstå grunden och lös det!

Är det inte värt det; gör dig av med skiten!

It is, what it its, if you accept it!

Jag är så trött på folk som klagar på specifika störningsmoment istället för att göra något åt saken. Det man egentligen borde klaga på är väl det faktum att man finner sig i det som man anser irriterande?

Saker och ting är vad de är för att de accepteras.

Ord gör inte större skillnad, förutom att fylla tomrum.
Handling förändrar.

Simpelt men ah så svårt.

Älska?

Hur vet man att man älskar?

Jag avskydde den frågan, för jag ansåg att det inte var svårare än: Man bara vet.

Man vet inte bara.

Jag trodde att jag älskade en viss människa oerhört mycket, den svåra vägen lärde mig två saker: Vad hjärtat känner och vad hjärnan vet är ibland två väldigt olika typer av förnimelser. När du vet allt om en människa och fortfarande trivs i dens sällskap, då älskar du.

När du känner till en människas mörkaste hemlighet, värsta ovana, hemskaste sida och fortfarande klarar av den, då älskar du.

Det spelar ingen roll hur fina ord en människa kan uttrycka, hur bra den kan behandla dig och vilka otroliga lyckorus den kan framkalla.

När du vet vad som gömmer sig bakom, när du vet hur många skelett garderoben rymmer och ändå känner samma lyckorus. Då älskar du.

Visst är Sverigedemokraternas anhängare smarta?

Anonym Anonym sa...

Dessa gäng består av personer från olika länder på balkan... men de flesta är från Bosnien.

90-talets politiker måste va jävligt stolta idag som öppnade dörren till Sverige så att massvis med flyktingar från Bosnien och Kosovo kom hit. Nu ser man daligen resultatet av dessa flyktingarnas tacksamhet.

15 augusti, 2009 11:34
Blogger SpikHarry sa...

Spelar ingen roll var dom kommer ifrån. Deras tacksamhet är den samma. Våld rån mord etc etc..

15 augusti, 2009 12:12
Anonym Anonym sa...

Undantagstillstånd
är utfärdat
för alla Malmöbor:

Gå inte ut på stan -
festival eller inte
- i alla fall inte efter
mörkrets inbrott,
dvs efter kl 21!
Detta är nämligen förenat
med fara för din hälsa,
plånbok, mobil etc
och ditt liv!
Djungelns lag gäller
nu i hela Malmö.

OBS! Varningen gäller INTE
självmordskandidater!

Suzanne

15 augusti, 2009 15:08
Anonym Sanna sa...

Där finns svenska också i den gruppen som var med i starten när dem startades och det ju svenskarna som ÖPPNAR dörrarna till sina grupp medlemmar ...
Kanske ska börja utgå från grunden istället för konstant hacka på invandrare ....

När det gäller folket från balkan som har överlevt kriget så ska ni inte öppna er käft förräns ni vet deras bakgrund från grunden ...
Tänk på dem som har sett sina föräldrar bli skjutna, sina syskon våldtagna och halshuggna ...
Hade ni överlevt den dem överlevde så skulle ni inte snacka här så mkt skit ...
Vissa respekt för den folk rasen så får ni respekten tillbaka ..... Dem inte folk efter deras BAKGRUNG

15 augusti, 2009 20:13
Anonym Anonym sa...

Det är väldigt lätt att glömma... glöm inte. Så kanske vi får tillbaka det Malmö vi egentligen vill ha. se klippet; http://www.youtube.com/watch?v=dbLZu_zc6tQ&feature=channel_page

15 augusti, 2009 20:25
Blogger Elila sa...

Tycker att det är extremt komiskt hur dömande och okunniga vissa människor kan vara. Jag är från forna balkan. Min morfar kom hit 63, som arbetskraft. Ni kanske borde fundera på varför Sverige begärde in utländsk arbetskraft. Jag kan ju förenkla er tankeverksamhet genom att upplysa er om att det inte beror på att den formen av arbetskraft var billigare då de försågs med nybyggda hem och skattejämkning.

Gängverksamheten i Malmö har sitt ursprung i det "kära" hel-svenska (i grunden) MC-gänget Hells Angels, där Thomas Möller har en mäkta "imponerande" nazist-samling. Ni kan väl tacka era kära landsmän (eftersom jag tydligen räknas som en invandrare) för att ha öppnat dörren till organiserad gängverksamhet.

När det sedan kommer till gängen i Malmö så kanske ni även borde ta er en tankeställare till varför folk väljer denna "enkla" utväg.

Fördomsfulla människor är snabba med att döma, utan någon större fakta som grund. Vilket är synd då kunskap är makt och ingen förändring kan ske utan efterforskning.

Kom ihåg att hat väcker hat. Vi har alla sett vad hat har resulterat i runt omkring i världen.

16 augusti, 2009 23:26
Radera
Anonym Anonym sa...

Det är patetisk att påstå att pga det finns dumma svenska likt Hells Angels skall det svenska samhället importera och tollerera slödder och idioter bara för att de kommer från krigsdrabbade länder. Att dumma svenskar bor i landet kan man icke göra något åt men man kan alltid skicka tillbaka alla andra smarta idioter som kommer utifrån.

16 augusti, 2009 23:42
Anonym Anonym sa...

Sanna skriver:
”Tänk på dem som har sett sina föräldrar bli skjutna, sina syskon våldtagna och halshuggna …
Hade ni överlevt den dem överlevde så skulle ni inte snacka här så mkt skit ...”

Det är du som pratar ”skit”, Sanna.
Människor från de Tyska koncentrationslägren som Sverige tog emot mot slutet av andra världskriget hade liknande traumatiska upplevelser, men har aldrig ställt till med kriminalitet eller visade någon svenskfientlighet. Tvärtom, de var tacksamma för den hjälp som svenska staten och folket get dem.

17 augusti, 2009 18:53
Blogger Elila sa...

Det är ju ännu mer patetiskt och rent ut sagt korkat att tolka mitt inlägg som en uppmaning till att importera slödder. Först och främst så föds ingen till slödder, man utvecklas till ett. (Du kan få låna litteratur i kriminologi då du inte verkar ha koll på avgörande faktorer.)

Att sedan skicka tillbaka dessa utpekade innebär inte att problemet försvinner. Faktum är att det starkaste (svenska) gänget förblir verksamt eftersom, "dom kan man inte göra något åt" (för att citera). Det är bara en tidsfråga innan de inviger nästa generation av "importerade" människor i gänglivets paradis. Sen anser jag att den här inställningen "skicka hem dom så slipper vi problemen" är en typisk fördomsfull, ignorant syn, just därför blir inget ordnat i Sverige. Du kanske inte lärde dig detta när du var liten, men problem försvinner inte bara för att du blundar för dom eller tar bort dom ur din åsyn. För att förtydliga, så det inte uppstår fler missförstånd; lös det från grunden.

17 augusti, 2009 20:58


Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Var bara tvungen att dela med mig av dessa ypperligt klipska människor.

Bloggen finner ni på: http://spikharry.blogspot.com/