The sky's the limit

Är det inte helt otroligt, eller fantastiskt eller häpnadsväckande?

Själen.

Tänk er den värsta möjliga smärtan. En sådan smärta som får oss att utbrista: det gör ont ända in i själen, en sådan smärta som får oss att önska att morgondagen inte kom och att nuet var igår. Vi knäböjer hellre än att behöva stå raka i ryggen med tyngden på axlarna.

Tänk er sen hur många gånger vi känner så och tar oss ur det. Gud vet hur många gånger till vi kommer känna den känslan för de flesta av oss gör det igen och igen och igen.

Är det då inte häpnadsväckande hur mycket smärta vår själ tål?

Om vi nu har levt flera liv, vilket jag tror vi har, så har vår själ säkerligen känt outhärdlig smärta i alla dess former förr och trots alla smällar den fått och får ta, så ger den sig ut.... IGEN!

Om det är något vi måste lära oss och verkligen tro på så är det att vi är så mycket starkare än vad vi någonsin kan tro. Oberoende av hur många slag vår själ mottar så är den alltid redo.
Det är inte mer än rättvist att vi behandlar vår egen och andra själar med respekt, för de är beundransvärda och det är inte mer än rättvist att vi gör oss av med allt skit som rotar sig in och hamrar spikar i vår själ.

Face your strength, only the sky's the limit.