Älska?

Hur vet man att man älskar?

Jag avskydde den frågan, för jag ansåg att det inte var svårare än: Man bara vet.

Man vet inte bara.

Jag trodde att jag älskade en viss människa oerhört mycket, den svåra vägen lärde mig två saker: Vad hjärtat känner och vad hjärnan vet är ibland två väldigt olika typer av förnimelser. När du vet allt om en människa och fortfarande trivs i dens sällskap, då älskar du.

När du känner till en människas mörkaste hemlighet, värsta ovana, hemskaste sida och fortfarande klarar av den, då älskar du.

Det spelar ingen roll hur fina ord en människa kan uttrycka, hur bra den kan behandla dig och vilka otroliga lyckorus den kan framkalla.

När du vet vad som gömmer sig bakom, när du vet hur många skelett garderoben rymmer och ändå känner samma lyckorus. Då älskar du.