Sikta högt!

Hur långt ner på botten du än må vara, sikta högt!
Även om du bara kommer halvvägs så är du högre upp än där nere.

Vi människor underskattar vår kapacitet, desto högre och krävande mål vi sätter upp för oss själv, desto längre kommer vi.

Det finns inget som heter; det går inte, det är inte möjligt, jag kan inte.
Allt går, bara man vill.

Simpla saker kan förändra en hel livsstil, så länge man står för sin vilja.

Vem hade kunnat tro att Rosa Parks vägran att ge upp sin sittplats på bussen till en vit man skulle resultera i en 381 dagar lång bojkott av kollektiv trafiken som i sin tur resulterade i att USA:s högsta domstol kom fram till att "regeln" stred mot grundlagen. Allt detta för att Rosa Parks tro och vilja var starkare än någon fånig regel.

Det finns inget som heter dåliga människor däremot finns det något som heter svaga människor. Hur många människor föds till att utföra en dåliga, hemsk eller rent av förfärlig handling? Inga.

Det finns åtskilliga exempel på två individer från samma familj, samma hem, samma uppfostran men, trots det, totalt olika vägval. En hamnar rätt, den andre går vilse. Jag är trött på alla ursäkter:

- "det beror på personens umgänge"
- "föräldrarna"
- "trauman"

Visst är det i grund och botten en bidragande faktor MEN allt handlar om individen vilja och styrka, that's it! Det är inte mer invecklat och freudianskt än så. Tyvärr. Det intresserar inte mig det minsta vad så kallade experter eller efterblivna politiker påstår.

Visst finns det psykiskt sjuka människor men vi har alla en undermedveten styrka, att erkänna att man är sjuk och behöver hjälp, att dessutom söka sig till den hjälpen är bland de starkaste handlingarna en person kan begå.

Att vår vård är åt helvete är ett annat inlägg. Återigen, vilja och styrka. Jag vägrar tro att en högutbildad person som ägnat sitt liv åt att hjälpa utsatta, sjuka människor böjer sig för restriktioner, mer kamp anda än så måste det finnas.

Jag efterlyser fler Rosa Parks som vågar sikta högt. Även när de är längst ner.

Who said that dreams don't come true?

Hell on earth

Som jag nämnt i ett antal tidigare inlägg, så är jag väldigt nyfiken och tycker om att veta en del om mycket. Detta resulterar i Google-mani samt att jag läser en del.

Just nu läser jag en bok skriven av Sylvia Browne; Besök från andra sidan, där hon redogör för olika begrepp inom spirutalism. Väldigt intressant. Hon svävar inte ut och håller sina förklaringar så sakliga och logiska som möjligt. En sak som hon tar upp har gett mig en ordentlig tankeställare.

Denna intressant sak som hon även tar upp i en del andra som jag läst utav henne är att det inte finns någon djävul. Det existerar helt enkelt inte en sådan varelse. Djävulen med de egenskaper och i den form som vi känner till honom, har skapats av människan själv. Först och främst från kyrkan som skrämsel taktik för att locka besökare men även för att hålla "kontroll". I andra hand har bilden av honom upprätthållits av de som tror på en djävul och en dömande gud.

Varför skulle en gud som satt oss till en värld full av negativet och kaos vara dömande? Varför skulle vi dömas till ett helvete för att vi inte följt bibelns, koranens eller torans lagar? Lagar som finns i böcker skrivna av människan? Jag tycker inte att det låter det minsta logiskt.

Jag är inte rädd för en djävul, en ande, en demon eller ett spöke. Jag är rädd för människan. För den ondskan och den förmågan till att skada som en människa har tror jag inte att en enda påhittad djävul kan komma i närheten av. Vem har har hört att en djävul/demon/ande har våldfört sig på ett barn, mördat en hel familj, lurat sina närmsta för pengar eller låtit högmod leda till fördärv? Någon? Nej, jag trodde inte det.

Den värsta djävulen, den värsta skapelsen på denna jord är människan själv. Ingen eller inget, varken påhittat eller vekligt kan vara mer ondskefullt än en människa. Ingen av oss kan förutse vad en människa kan vara kapabel till, det finns inget mer dolt och mystiskt än en människas psyke.

Vi människor skapar våra egna djävlar, de ser ut som oss, går och pratar som oss. De har inte horn i pannan, en svans och en högaffel. De vandrar bland oss och vi kan aldrig vara beredda, vi vet att de kommer slå till men inte när eller hur. I bästa fall läser vi om det i morgondagens tidning, i värsta fall får vi själva uppleva den ondskan som endast en människa är kapabel till.

Jag är inte rädd för mörkret längre, jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för min granne. Tänk om han springer in här med ett full laddat vapen och skjuter ner oss alla?

Det finns inget helvete där vi får brinna i all evighet, kontrollerade av en röd liten gubbe med horn, svans och högaffel. Vi bor i helvetet, ett helvete människan skapat.

Welcome to hell on earth.

There's no place like home

Vi gör alla våra misstag, många som få, stora som små.

Gud vet att jag gjort ett antal vissa större än andra.

Oberoende av hur gärna jag ville bibehålla min stolthet eller helt enkelt var rädd för det där steget så är jag glad att jag gjorde det. Min mamma har alltid sagt/säger: "vad som än händer, vilken tid på dygnet det än må vara, vad du än gjort så kan du alltid komma hem"

Många av oss underskattar "hem". För mig är ett hem dit jag kan vända mig när som, rätt som fel. Jag tas alltid i mot av samma villkorslösa kärlek. I mitt hem är jag endast omgiven av folk jag älskar och som älskar mig. Jag kan vara precis hur galen som helst utan att bli dömd. Jag får vara hur korkad som helst utan att behöva be om ursäkt. För vissa finns det fler platser som betecknas som hem. Så länge det uppfyller kriterierna så är det ett hem.

Jag har två och jag vet att jag kommer bilda fler.

När den yttrevärlden blir för mycket för att kunna handskas med så kan jag alltid låsa in mig i min vrå, i mitt hem.

Aldrig någonsin igen kommer jag underskatta det ett hem har att erbjuda: trygghet, värme, ledning, villkorslöskärlek och viktigast av allt: ro.

Med dessa byggstenar till hands kommer jag bygga mina hem för mig och för de viktigaste människorna i mitt liv.

There's no place like home.