Me, Myself and I

Talkin', talkin', talkin' talk....

Malmoe city the city I love? Ain't nothin' wrong with tha city but the people sure need some help!

Jag är den jag är. Take it or leave it. Jag är barnslig, snackar för mycket, hyperaktiv och envis som en åsna. Men.... that's me!

Jag kan bli irriterad på mig själv när jag är alla nämnda saker, jag försöker tänka på det för ibland har faktiskt någon annan än jag rätt. (Ja så envis kan jag vara)

Jag försöker alltid vara positiv och jag tycker synd om allt och alla. Jag har mina negativa och hatiska perioder, det både hörs och syns. And I'm sorry. Men... that's me!

Ja det finns personer jag inte tycker så jätte mycket om, men jag försöker i alla fall pressa fram ett; hej, hur är det. Vi är trots allt alla människor ett hej betyder inte: vill du va min bästa vän eller jag älskar dig. Ja det finns personer som absolut inte förtjänar min respekt, dessa tittar jag inte ens på, like it or not.... that's me!

Jag hatar att komma försent, är alltid för tidig, vilket kan stressa min omgivning. Ber om ursäkt, men hey.... that's me!

Jag kan vara extremt ärlig och kläcka ur mig saker jag kanske inte borde sagt, särskilt inte till en främling, men, men, som sagt.... that's me!

Jag älskar min familj och mina vänner de kommer alltid prioriteras, i ALLA situationer, vare sig det passar berörda parter eller inte... sån är jag!

Så när jag har klarlagt det kan jag kort förklara varför jag skriver om hur och vad jag är när jag alltid påpekat att denna blogg inte kommer handla om mitt ointressanta liv. Detta inlägg handlar inte om mitt ointressanta liv. Detta inlägg handlar om att det inte rör mig i ryggen vad folk tycker, tänker och pratar om mig. Hade detta missnöje med min personlighet uttrykts i ansiktet på mig så hade personen i fråga fått en high five och enorm respekt. Vi går faktiskt inte ihop med alla människor och vi kan inte tycka om alla människor. Det är fakta som alla bör acceptera.

Vad en människa inte ska behöva acceptera och vad jag absolut inte accepterar är när folk snackar bakom ryggen och sen låtsas som inget. Det kan driva mig till vansinne. Varför går folk runt och spekullerar och snackar skit om varför en person sagt eller gjort en viss sak istället för att säga:

- Men vänta lite, varför sa/gjorde du så? Jag gillar inte det/tycker det var dåligt gjort osv.

Personen får en chans att förklara. antigen är det hela ett missförstånd, inte korrekt eller så visar det sig att; Nej jag klarar inte av den här människan. Då informerar man om det så slipper man gå och störa sig och personen slipper vara utsatt för dolt skitsnack!

För hur många av oss känner inte igen skitsnack? Det kanske inte alltid hörs men det syns. Jag uppmanar alla som vet till 100% att en person står och snackar skit om en själv, gå fram och fråga vad problemet är. Tro mig det är helt underbart när en uppblåst människa blir högröd i ansiktet, stammar och uttrycker: vaddå? Vad har jag sagt. UNDERBART!

Snacka vad ni vill snacka om en person när den inte är där, så länge ni kan säga det i personens sällskap också.

__________________________________________


This is me... take it or leave it!

__________________________________________