Med fötterna släpandes efter sig vandrar hon i korridorerna. Ett bristfälligt synfält lämnar inte mycket marginal, framåt ser hon inte, hon vågar inte titta bakåt. Vad är höger? Vad är vänster?
Hon bearbetar dagarna med blicken fäst i marken. Hon känner att hon går, hon känner att hon tar sig framåt, men det hon ser är bara två fötter som står och stampar.
I bakgrunden hörs ständiga brus, ibland kan hon urskilja ord som hon inte förstår. Det är inte många ord hon förstår nu för tiden. Hennes ordförråd har sinat. Hennes egna ord hittar inget fäste, hon känner, hon vet men hon kan inte sätta ord på det.
En sång har infiltrerat hennes tankegångar. Som en mantra går den på repeat;
"Take me there, I wanna go there, take me to that great place with wonders and wishes"
påsklov
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar