Flyttat II

Och nu har jag flyttat näst intill alla inlägg dessutom....

Standing at the edge of the world

Standing at the edge of the world, trembling.

Where does it go from here?

Should I leap? Should I stay swaying, wondering?

Beneath the edge of the world a sea of life unfolds. A storm pushes the water against the cliffs, as the water hits the rocks with enormous power, I close my eyes and imagine being a fish. No matter if a storm clouds its view, it still keeps on swimming with the current as guidens. Who do I follow? Who can guide me?

Is it really me, myself and I at the edge of the world?

Clouded mind

Ibland går jag vilse bland mina tankar. (ja JAG kan gå vilse) Det är en enda dimmig röra där uppe.

Där kretsar precis allt, vaken som i dvala, full som nykter, precis vad som helst, när som helst.

Tankar som verkligen kan få mig att tappa fotfästet är; ser det verkligen ut så här? Hur fungerar det?

För att ni ska hänga med i min tankegång så gott som möjligt så måste jag först förklara att jag troligen har någon tro om att precis allt på denna jord är uppbyggt och omringat av energier. Som alla vet så kan alla energier påverkas och manipuleras. Så. När jag nu klargjort detta, någorlunda, så kan jag fortsätta med första frågan; ser det verkligen ut såhär?

En spegelbild avspeglar allt som finns framför den. Ser jag verkligen ut så som jag ser mig själv i den förmodade spegeln?
Hur ser en snöflinga ut, egentligen? Omvandlar vi de bilder vi tar in till något det egentligen inte är?
Människor kan beskriva och uppfatta precis samma former, bilder, människor på miljontals olika vis, varför? Är det vår hjärna som filtrerar och gör om till något som passar oss eller uppfattar vi olika energier olika beroende på vad vi själva är uppbyggda av? Jag kan hålla på såhär i evigheter jag kommer ändå aldrig fram till något. Förutom en rundgång som bidrar till den enorma dimman uppe i hjärnkontoret. En ännu mer frustrerande fråga är dock; hur fungerar det?

Om jag tar en bil som exempel; hur fungerar det? Nu syftar jag inte på det mekaniska eller hur en bil är sammansatt. Själva frågan syftar på tanken att en människa på låt säga 60kg kan köra en humer så snabbt som bilen tillåter med hjälp av tre pedaler (ibland två) och en ratt. Jag är medveten om fysikens lagar och en bils konstruktion men kom igen är det inte otroligt?!
All vet vi hur regn bildas och varför det regnar, men hur fungerar det?! Själva frågeställningen är inte korrekt i sig men i brist på bättre ordval så får det vara så.

Där fick ni en inblick i min röra. A clouded mind.

Earth Angel

“Earth angel
Earth angel
The one I adore
Love you forever
And ever more”

In 1989 a child was born. The sweetest most beautiful child.

With a heart of gold he would follow me around. In the morning he would stand at the edge of the stairs calling: dadooooo (sister in baby-language). I would go upstairs, pick him up and cary him downstairs. Togheter we would watch cartoons and eat breakfast.

These are my confessions: I was a crazy child, always doing things I wasn’t supposed to. Stupid as I was I used to blame it on my sweet little brother. One night as I was laying in my bed, laundry that belonged to him was on my couch, tiny little pants. I couldn’t stop crying. How could I have been so unkind to this sweet little person that followed me arround, called me dadoooo in the mornings and wore those tiny little pants? We had our fights and yes there were moments when I was mean but I always kept that feeling in mind, that feeling of guilt.

Today he is an overprotecting brother, looking macho but wouldn’t hurt a fly, intentionally!

He is my earth angel.

Kärlek

Jag har lyckats åka på ännu en förkylning efter 2 dagar som frisk… wohoo Jag som äntligen skulle träffa min babe, gå på bio & fika men neeeejjjjj

Vad händer?

Jo mitt hjärta skickar sms till mig;

“Srce* vill du hyra film å äta onyttiga saker och skratta å gråta med mig ikväll?”

HELL YEAH!

Det är kärlek!

* Srce = Hjärta

Blondinbella

Det finns en sak som jag verkligen inte kan förstå….. varför hatar folk blondinbella? Jag gillar inte hennes blogg och hade aldrig kunnat skriva på det vis hon skriver (ja jag har försökt läsa den), men let’s face it! Inte en enda jäkel som skriver blogg hade haft något i mot att tjäna de pengarna hon tjänar på sin blogg!

Visst hon kanske har, enligt mig, ointressanta inlägg men tjejen e fan smart! Hon är bara 18år gammal och redan så framgångsrik jag önskar jag hade sådan entrepenörsanda i den åldern, hey jag önskar att jag hade den nu!

Och om man nu, som jag, ogillar hennes blogg varför slösa energi på att läsa den och att hata?! Den enda logiska förklaringen är ju att man faktiskt är avundsjuk och uttrycker sin frustration över hennes framgångar via hatiska kommentarer.

Leave blondinbella alone, she’s done nothing wrong / Chris Crocker

http://blondinbella.se/ för er som vill ta en titt.

Flipp!

Jag får flipp på Sveriges okunniga, ignoranta, godtrogna, efterblivna befolkning!

Öppna ögonen & lär innan ni uttalar er! Herre min gud! Vad gör ni? Låser in er i bunkrar och skapar er en världsbild av antaganden baserade på hörsägen eller media! SKÄRPNING!

MAH!

Ingen nyhet?

Ingen kan ha missat de “stora nyheterna” om polisens beteende i Rosengård.

http://www.sydsvenskan.se/skane/article411873/Skanepolisen-hotas-av-stamning-for-hets.html

Men seriöst! Hur många är förvånade? Detta kan knappast räknas som en nyhet! Jag tror inte att det finns en enda ungdom i Malmö som inte vet hur polisen beter sig! Varför kommer det då inte upp förrän nu? Antingen så har tidningarna inget bättre att skriva om eller så har ingen vågat yttra sig tidigare!

I princip alla ungdomar i Malmö vet att polisen vill man inte ha att göra med, särskilt piketstyrkan. Det går inte att räkna hur många som fått stryk av dessa underbara män som ska upprätthålla lag och ordning.

Jag känner till ett antal fall där polisen betett sig som, rent ut sagt, svin! (inte undra på att de kallas för grisar)

Jag är uppvuxen i Fosie. När jag var 14år gammal satt vi ett antal vänner på en skolgård (det fanns inga vidare valmöjligheter). Piketstyrkan rullade in, hoppade ur bilen och radade upp oss mot väggen. Jag var vettskrämd, jag hade aldrig tidigare varit i kontakt med polisen. H, en frispråkig liten kille blev arg och ifrågasatte deras beteende. In i piketbussen blev han släpad, där fick han lägga sig ner. Över sig fick han, vad han tror var, telefonkataloger var på en polisman slog med batongen över. Varför? Telefonkatalogerna sprider ut slagen, vilket gör att det inte bildas några blåmärken. Jag kan berätta om minst 5 sådana här händelser till där händelseförloppet är snarlikt.

När min bror blev skuren i halsen satt vi och väntade på akuten, där det för övrigt var en massa poliser. Jag följde med min pappa ut för att röka. Naturligtvis så hade min pappa varit högljud och upprörd. Vid ingången, på väg in igen, stod en polisman som argt konstaterade att han inte tänkte släppa in min far för han hade uppträtt “stökigt”.

- “Jag hoppas din son ligger här en dag och du undrar huruvida han kommer överleva eller inte, då vill jag se hur sansat du kommer bete dig”

Polismannen stirrade argsint på mig “varför säger du så?”

- “Det gör ont när det berör dig personligen” svarade jag och vände med min far, fortfarande ovetandes om hur det gått med min bror.

En dag stannade jag, min bror och en väninna på bensinmacken vid vårt hem för att handla. När vi sedan skulle köra igen så stod en bil parkerad tätt bakom samt bredvid, framför stod en äldre man med sin motorcykel. Jag kunde omöjligt köra ut igen. Jag bad min bror, som är en rakad, mörk, stor 19åring, att be mannen och flytta på motorcykeln så att jag kan köra ut.

“Ursäkta vill du vara så snäll och flytta på din motorcykel så vi kan köra ut?”

“Snart” sa han och fortsatte putsa sin hjälm.

Jag påpekade att han kan väl lägga undan hjälmen och flytta motorcykeln, jag hade ingen lust och stå där hela dagen.

“Ursäkta vill du vara snäll och flytta på motorcykeln, vi har lite bråttom” frågade min bror ännu en gång.

“Ska det vara så jävla svårt att köra ut, kan hon inte köra eller?”

Det räckte för att jag skulle flyga i taket. Jag vevade ner rutan och fråga honom om det såg ut som att jag hade förmågan till att köra över alla parkerade bilar.

Han flyttade motorcykeln åt sidan, jag stannade till för att tacka, extremt trevligt bara för att irritera honom.

“Tack så jäääätttteeeeee mycket”.

“Har du verkligen körkort?”

Då åkte brorsans humör i taket: “vad är ditt problem jag frågade snällt om du kunde flytta dig lite?!”

“Kom ut så ska jag visa dig vad mitt problem är”, vips så var polisbrickan framme.

Min bror ifrågasatte vad han menade med det och vad det hade med saken att göra.

“Jag har gjort rätt så det intresserar inte mig”.

Som svar fick han en spydig kommentar: “med dig står det ju inte mycket rätt till”

Jag bokstavligen flög ut ur bilen, skällde ut honom, sa att han borde skämmas och att det inte var konstigt att folk avskydde poliser, jag bad om hans namn, vilket han motvilligt gav mig.

Väl hemma ringde jag advokaten, berättade vad som hänt, varpå han informerade mig om att visst det går att anmäla men troligen så var det helt meningslöst trots att vi hade vittnen. Denne, som jag hade namn på, var tydligen högt uppsatt.

Är det konstigt att folk inte har någon respekt för polisen, är det konstigt att ingen har yttrat sig förrän nu? De gör och säger precis vad de vill för ingen kan komma åt dem! Skulle man försöka så blir man idiot förklarad!

Skall nästa generation ha respekt för auktoritet så krävs en enorm reformation! Poliserna idag har ingen kunskap om varken de olika kulturerna, moralvärderingar eller situationer som många ungdomar befinner sig i idag. Hur många personer, som har en välfungerande familj, folk som bryr sig och ifrågasätter och känner tillit för omgivningen, hade utfört kriminella gärningar?! Inte många. Värt att ha i åtanke är att de flesta bär på aggressioner på grund av att de inte har tillgång till det de behöver för att utvecklas i rätt riktning. När en auktoritet sedan visar att dessa barn inte ens kan ha tillit för dem så är det inte så konstigt att respekt går förlorad. Som alla vet så är respekt inget man kan kräva, det är något man förtjänar oberoende av vilken ställning man har i samhället.

Jag är bokstavligen trött på alla teorier som baseras på statistik och antaganden. Jag läser som nämnt kriminologi, ofta stöter jag på fakta och uttalanden som inte har något alls med verkligheten att göra. Kommunismen ser också bra ut på “papper” men hur mycket fungerar i praktiken?

Att i tidig ålder introducera ett antal poliser som regelbundet och ofta närvar i skolorna hade inte bara stärkt banden mellan ungdomarna och poliserna, de hade även utvecklat en förståelse för varandras moraliska uppfattningar och förhoppningsvis hade de kunnat lära av varandra. Skulle dessa ungdomar sedan hamna i klammer med rättvisan så kan jag tänka mig att det är extremt pinsamt när en människa, som följt en individ från barnsben, frågar: “hur kunde du?”

Summa, summarum; Det är ingen nyhet att många poliser utnyttjar sin auktoritet, lidande blir de polismän som faktiskt tar sitt jobb som upprätthållare och väktare på fullt allvar samt vår ungdom, som Sverige, för övrigt, skickar rakt åt helvetet. Vilket jag redan nämnt i tidigare inlägg.

_____________________________________________________

Uppdatering! Jag rekommenderar STARKT Lisa Magnussons krönika! KLOCKREN! http://www.aftonbladet.se/debatt/lisamagnusson/article4373836.ab

Footprints in the sand

“Now I lay me down to sleep,
I pray the Lord my soul to keep;
When in the morning light I wake,
Teach me the path of love to take.”

She prayed and finished with a sigh.

Wondering if god ever heard.

She had wandered down the righteous path her entire life but still there was no answer from the lord up above.

Another day came to its end, again she prayed:

“Now I lay me down to sleep,
I pray the Lord my soul to keep;
If it is in my fate
May the angels bring me to his gate.”

One night a breeze woke her up.

Frightened she opened her eyes only to find herself being carried by a stunning angel.

“Where are you taking me?” She asked politely

“The heavens have heard your prayers, to the gate you will be brought.” The angel replied calmly.

At the end of the horizon she saw the light of the dawn being transformed into the brightest, clearest light she had ever seen. She was stunned and confused. If this was the almighty lord how come they hadn’t traveled up into the blue? How come she found herself being carried to her favorite place, the pond in the park?

She could tell that they were getting closer, the dawn was almost non-existing now and she could make out the outlines of a gate.

At the arrival she asked the angel “why aren’t we up above where the lord lives?”

“The lord lives in your hearts. He is everywhere. You are the ones that have placed him and all us beings in heaven, we simply adjust to your image of us for your wellbeing. You are stubborn creatures with the need of believing in something extraordinary instead of seeking the truth inside of yourselves.”

The angel left her surprised at the fictive gate. She could see how the bright light transformed into a man in his thirties.

“You called” he greeted her with the most soothing voice she had ever heard.

She felt the agony creeping inside, there he was, the lord almighty where was he when she needed him? Why hadn’t he answered her prayers?

“Where have you been? Didn’t you hear my call?”

He calmly took her hand and said “come with me child, I want to show you something”

Suddenly she found herself at the most beautiful beach she had ever seen.

God kept showing her scenes of her life. In each scene she noticed footprints in the sand. Sometimes there were two sets of footprints, other times there were only one set.

This bothered her because she noticed that during the low periods of her life, when she was suffering from anguish, sorrow or defeat, she could only see one set of footprints. Confused she asked:

“You promised me Lord,
that if I followed you, you would walk with me always. But I have noticed that during the most trying periods of my life there has only been one set of footprints in the sand. Why, when I needed you most, have you not been there for me?”

The Lord replied, “The years when you have seen only one set of footprints, my child, is when I carried you.”

Källor: “Footprints in the sand”, okänd författare, “Now I lay me down to sleep”, en bön för barn från 1700-talet

Att hitta sig själv

Jag blev medlem på www.andligasverige.se efter en injudan från underbara mioz

En sak som jag fann väldigt facinerande är att många söker sig själv eller har funnit sig själv. Kom att tänka på om jag har funnit mig själv. Jag vet vad jag vill jag vet vad jag värderar, men lyssnar jag på mig själv? Små varningar i form av känslor, tankegångar som tål att utvecklas men alltid blir undanfösta. Nej jag har inte funnit mig själv, jag förstår inte varningarna som min kropp och mitt känsloliv sänder mig, jag förstår inte när min mage säger: GÖR DET! Jag förstår inte varför jag helt plötsligt blev sjuk, fast jag äter nyttigt, fast jag tränar & klär mig varmt. Jag vet inte hur man balanserar energierna i kroppen och jag kan inte uttnytja den positiva tanken (ÄN).

Så jag bestämde mig för att helt enkelt skriva och fråga. Jag fick väldigt många givande svar som dock kan vara lättare för andra att utöva än för mig. Ett av tipsen var meditation för att lära känna sitt inre och lära sig lyssna på sin intuition.

Jag kan INTE meditera! Alla ni som känner mig vet att jag skrattar åt nästan allt, jag själv i ett rum sittandes i skräddarställning med havsljud i bakgrunden samtidigt som jag ska försöka koppla bort min tankeverksamhet som för övrigt är igång 24/7 är iiiingen lyckad övning. Det slutar alltid med att jag börjar as garva efter max 1 min.

Sen fick jag ett tips om att använda mig afirmationer. Dessa funger på följande vis:

- skriv något positivt om dig själv på en lapp, på badrumsspegeln, I PANNAN ja överallt. Läs det högt för dig själv varje dag så många gånger du kan. Inte nog med att man i slutändan kan det utantill, man känner sig därefter oxå.

Jag har en vän som provat detta och det ska fungera. Min första tanke var dock: men det är ju pinsamt. DET ÄR SÅ TYPISKT MIG! Ingen ser mig, ingen hör mig, va fan är det som är pinsamt?!

Att lära känna sig själv är inte lätt, det kanske är lika bra det: desto svårare hinder desto högre skattat mål.

Så mina nya ordning ser ut på följande vis: lära känna mig själv SEN använda mig av The Secret (känns lättare då :D)

Bara jag skrev: lära känna mig själv så kände jag hur magen knöt sig, FY FAN VAD DET KÄNNS JOBBIGT! Jag vet inte hur, var, när jag ska börja. Hur mycket vill man veta egentligen? Tänk så blir jag en såndär nojig tant som inte vågar gå utanför dörren för: njaaa det känns i armen att något kommer hända… blääää hahah positivt tänkande var det, ja visst ja!

Nej nu ska jag försöka komma på ett bra sätt!

Ta hand om er!

PS! Hittade en jätte bra sida på nätet, det måste vara den enklaste beskrivningen jag någonsin läst!

http://hem.passagen.se/chim/beskrivning.htm

I LOVE THE WORLD WIDE WEB! MWAH!

Uppskatta de små tingen i livet

På lunchen mötte jag upp älskade gabce flabce. Under tiden vi satt och åt/prata kom jag att tänka på hur underbart det är!

Jag uppskattar verkligen det mesta i mitt liv från personer till händelser.

Det är helt fantastiskt att jag faktiskt har den friheten att kunna sätta mig på lunchen och prata med “lilla” gabce (som, för er info, är dubbelt så lång som mig). För vissa kanske detta låter obegripligt men jag har faktiskt inte alltid haft den friheten. Det finns även människor idag som inte har den friheten att kunna gå precis var de vill eller kunna säga precis vad som helst. När man har befunnit sig i en sits där vissa restriktioner förekommit så har man därefter väldigt svårt att förstå att man i ett land som Sverige faktiskt är fri som en fågel. Jag, du, ni kan i princip göra precis vad vi vill! (Förutom bryta mot lagen & några moralnormer… u get the picture)

Det gör verkligen ont att se att vissa inte inser sina egna möjligheter, varför ska man begränsa sig? En dröm är en dröm hur stor den än må vara, lika så viljan. Inte nog med att man låter ens egna möjligheter pasera man tar inte vara på omgivningingens möjligheter i heller.

Sverige är ett fritt land där de flesta, tyvärr, lever efter rutin;

- Jobb/skola

- Hem

- Hushållssysslor/Läxor

- Sovdags

Så ser de flesta invånarnas vardag ut. Någon gång lyckas man kanske klämma in en snabbfika eller snabb-shopping. Helgerna däremot brukar vara mer eller mindre livade (vilket det mesta egentligen är i jämförelse med vardagarna).

Om man tänker efter: fy vad hemskt!! Vi har tusentals möjligheter, tusentals andra saker vi kan sysselsättas oss med, varför gör vi inte det då? Varför tar vi inte vara på de små tingen i livet? Små saker som en promenad kan berika vårt liv, eller varför inte hälsa på folk man inte känner. Fast då hade väl de flesta trott att man var dum i huvudet, varpå två vårdare med tvångströja hade gjort ett kort besök.

Jag tycker att alla bör börja med att sätta sig ner och göra en lista på alla de små sakerna i livet som man glömmer bort att uppskatta eller utföra och därefter försöka vara mer medveten om situationer som bringar en större glädje och nöje än vad man har tid att tänka på! Små steg leder till stabila mål.

Fast innan det så tycker jag egentligen att Sveriges befolkning, eller åtminstone Malmös, bör gå en charmkurs. Men det är ett annat inlägg!

Remember: appreciation is the key

_______________________________________________________

I’ve been travelin’ on this road too long

Just trying to find my way back home

The old me’s dead and gone.

Why do bad things happen to good people?

Jag tror inte att det finns en enda empatisk människa på jorden som inte ställt sig frågan.

Jag avskyr känslan av maktlöshet. Känslan av att inte kunna göra något förutom att beskåda får mig nästan att tappa fattningen. Jag kan gråta av en tidningsartikel, jag kan bli arg av hur någon tilltalar en annan människa trots att människan i fråga inte är en bekant. MEN det värsta är att jag inte kan göra något! Jag är fullt medveten om att jag inte kan rädda världen eller önska mig fred och *puff* vakna upp i utopia. Just detta faktum gör att jag kan känna mig så fruktansvärt maktlös. Trots att jag är medveten om att det varken är nyttigt eller friskt så kan jag inte bara tränga bort det eller tänka positivt när jag ser goda människor råka ut för något ont.

Jag har hört allt möjligt: naturens gång, helgon fick stå ut med en massa elakheter innan de blev helgon, det man inte dör av blir man starkare av. Just den sista så kallade förklaringen vet jag, av egen erfarenhet, är korrekt. Jag har däremot alltid varit lyckligt lottad och haft möjlighet till att trilla ner och ta mig upp igen. Men tänk om man inte har den möjligheten? Tänk om man ständigt råkar ut för hemskheter och det aldrig blir bättre? Vad gör man då? Eller är man så van vid detta mönster att man inte ens inser hur illa ställt man har det? Är det vi åskådare som mår sämre än de som finner sig i dessa situationer? Jag hoppas det i alla fall.

Jag önskar verkligen att bara bra saker hände bra människor, och tvärt om.

“Cause I didn’t know you
Cause I didn’t know me
But I thought I knew everything”

Sociala nätverk

Ett fenomen som ofta diskuteras är sociala nätverk så som facebook och bloggar. Trots att merparten av befolkningen antingen är delaktiga i ett socialt nätverk eller smyg läser bloggar så stöter man ofta på negativa frågor så som; hur kan man ha en blogg? Hur kan man anse att dessa nätverk är sociala trots att de är virtuella?

Vad jag anser om bloggar kan ni läsa i tidigare inlägg “att blogga”

Människan har ett behov som driver oss till att uttrycka oss på alla möjliga sätt och vis. Vad är det för mening med att ha möjligheten till att uttrycka sig men inte uttnytja den? Alla vill vi ha någon form av uppmärksamhet vare sig vi i slutändan klassar den som relevant eller inte. Vi är även drivna av vår nyfikenhet, vilket antagligen är anledningen till att många läser bloggar (även om de sällan vill stå för det). Jag tycker det är underbart att få läsa om någon annans vardag. Det ger en distans till den egna, stressfyllda vardagen. Samtidigt som det kan ge ett annat perspektiv på saker och ting, olika infallsvinklar är alltid nyttiga att ta del av.

För mig är innebörden av social lika med alla form av kontakt med människor vare sig det sker verbalt eller i skrift. Jag tror inte att många har insett fördelarna med att ha ett stort socialt nätverk, personen du blivit kompis med på facebook kanske har kompetensen att hjälpa just dig med just något specifikt som ingen annan hade kunnat hjälpa dig med!

Människor som i vanliga fall har svårt att tala “öga mot öga” kan ta chansen och vara social på ett virtuellt sätt istället.

Naturligtvis så är inte sociala nätverk för alla men det är klart värt att ge det en chans. Vem vet man kanske hittar en vän för livet?

Men klanka inte ner på människor som finner tillfredställelse i dessa nätverk, varken den som klankar ner eller den som får ta mot kritiken mår bättre utav det. Dvs ifrågasätt inte hur en människa kan ha en blogg eller hur en människa kan anse att dessa nätverk är sociala. Ha åsikter och uttryck dom men ifrågasätt aldrig personen.

5minuter

Det finns en person som jag velat säga extremt mycket till väääääldigt länge. För en gång skull valde jag dock att följa mammas råd: “oroa inte dig man får alltid sina 5 minuter”. Trots att jag ofta tvivlar på mycket så har jag stark tro på att allt som sker har en mening.

Jag kan säga att det var verkligen värt att vänta all den tid på mina 5 minuter (som dock blev liiiiite längre än så)

Inte nog med att jag känner mig lätt som en fjäder jag är mäkta stolt dessutom!

Jag vet att jag alltid har tyckt att man alltid ska tala om va man tycker, tänker & känner. Ibland är det dock meningslöst. Därför är det i vissa fall bättre att vänta in de där 5 minuterna. För det finns verkligen rättvisa, förr eller senare så kommer allt det man vill. bli rättfärdigat. Dessutsom så kan jag tänka mig att känslan av frihet blir så mycket större då man haft tid till att fundera ut precis vad man vill ha sagt. Risken att glömma något är ganska så minimal kan jag informera om!

Ha tålamod och oroa inte er, alla får sina 5 minuter

GLAD

Jag har faktiskt ingen ork till att skriva något så kallat djupt idag. Tankeverkstaden har stängt för dagen eller på obegränsad tid rättare sagt.

Det enda jag kan bidra med är glädje, för det är just så jag känner mig idag! Glad. Trots att jag är seg, har träningsvärk och vet knappt vad 1+1 blir så är jag faktiskt glad. Då bådar det gott va? Jag älskar den här obefogade glädjen som bara finns där utan någon större anledning. En såndär omedveten glädje. Jag och Marci pratade om det här med att folk som inte är medvetna om sin omgivning eller sig själv eller vad som helst som kan påverka en människa emotionellt troligen är lyckligare. Det måste vara otroligt skönt och slippa all tankeverksamhet som vissa situationer kräver (eller då alla situationer för min egen del). Men idag är jag så omedvetet glad, fy fan vad det är skönt!

Ibland undrar jag faktiskt om man inte hade mått bättre om man bara var korkad, rätt och slätt korkad bara. På ett sådant vis då man inte hade förstått om någon är elak eller om något har gått totalt snett. Det måste väl vara skönt lite då och då?

Idag ska jag bara gå runt och vara korkad och allmänt hög på livet!

“Zip-a-dee-doo-dah, zip-a-dee-ay,
My, oh, my, what a wonderful day.
Plenty of sunshine headin’ my way,
Zip-a-dee-doo-dah, zip-a-dee-ay!”

Ne orkam! (uttalas N-E Å-R-K-A-M)

Nej jag orkar verkligen inte. Vad är det jag inte orkar… jo jag ska strax förklara men först lite bakgrund så ni hänger med.

Jag har, som de flesta som läser mina “små” inlägg vet, varit singel i ca 1 och ½ år. Efter ett 7 och ½ års långt förhållande.

Sådär ja.

Nu är det så att jag verkligen inte orkar träffa någon ny! Det jag inte orkar med är hela proceduren! Det värsta är att desto längre jag är ensam desto mindre orkar jag!

Jag orkar verkligen inte med lekarna som följer med i paketet, jag vill inte ha nån “all inclusive”.

“Njaä men jag kanske inte kan smsa det för då kanske han/hon tar det så fast jag menar såhär”

“Hmmm menar han/hon det eller menar han/hon något annat”

“Nej jag tänker inte fråga om vi ska träffas”

“Jag kanske inte borda säga så, det låter nog bättre såhär”

ORKAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Kan inte bara mr. right knacka på dörren; hej ska vi gifta oss?

JAAA!!! Adjö alla lekar, adjö all tvivel… tjeeeena mr. right!

Varför kan det inte bara vara enkelt? (svara inte mig jag veeeet)

NE ORKAM!

Have you evere heard about the rose that grew from a crack inte the concrete?

Did you hear about the rose that grew
from a crack in the concrete?
Proving natures law was wrong it
learned to walk without having feet.
Funny it seems, but by keeping its dreams,
it learned to breathe fresh air.
Long live the rose that grew from concrete
when no one else ever cared.

Denna dikt är skriven av legenden själv, 2pac.

Jag absolut älskar den, det är helt otroligt hur 4 meningar kan säga så sjukt mycket!

Med stark vilja och hopp så är inget omöjligt.

Keep ya head up!

I drömmarnas land

Gick och småpratade om drömmar igår. (På gymmet då, ja jag var tvungen att nämna det, stolt :D)

Detta med drömmar är verkligen helt fantastiskt. Jag har alltid haft väldigt tydliga drömmar som jag ofta kommit ihåg nästan i detalj lååångt efter att jag drömt. En dröm som verkligen påverkade mig något ofantligt var en dröm jag hade i somras när jag var i Makedonien.

Jag drömde att jag var i USA för att plugga. Där hade jag gift mig och var gravid. Min man var världens underbaraste likaså hans syster. Jag skulle till läkaren för kontroll av fostret. När vi kom till mottagningen så var det ett väntrum med apotek. Framför mig i väntrummet satt en litten blond, kortklippt flicka med glasögon. Jätte söt, såg lite blyg och sjuk ut. Under tiden vi satt och väntade så hördes en ringsignal med Alpha Blondy’s låt “Jerusalem”. Jag påpekade till min man att jag tycker väldigt mycket om den låten. Helt plötsligt så började den lilla flickan sjunga inledningen till denna låt;

barouh atat adonai
barouh aba yeroushalaim

Vilket på ett ungefär betyder; välsignad är du gud, välsignad är den som kommer till Jerusalem. Detta hade egentligen ingen större betydelse men rösten som kom ur munnen på den lilla, blyga, sjuka flicka var helt otrolig. Alla stannade upp och lyssnade, jag fick tårar, likaså fick en stor, väl bygd man som stod i kassan lite längre fram. Inte för att vi var ledsna, för att flickan sjöng så otroligt vackert.

Naturligtvis så blev jag ju väckt av min käre bror. Själva drömmen i sig kanske inte var något vidare speciell men känslan jag hade efter och som jag känner än idag när jag tänker på den var och är fullkomlig lycka, jag minns denna känsla så tydligt att jag hade svårt och få grepp om verkligheten långt efter att jag hade stigit upp. Allt var så otroligt tydligt, jag minns namn på min “man” och hans syster, deras utseende, många andras utseende, mottagningen, mig själv med magen i vädret, ja allt!

Hur är då detta möjligt? Hur kan man drömma om platser man aldrig besökt, människor man aldrig sett och upplevelser man aldrig upplevt?

Jag är otroligt fascinerad av det mänskliga psyket och har läst väldigt mycket som är relaterat till just det. Bland annat så har jag läst; “Din drömguide” skriven av Sylvia Browne där hon talar om 5 olika sorters drömmar:

- Astral resor: märkliga resor i drömmarnas land.

- Profetiska drömmar: att drömma något som sedan sker.

- Frigörelsedrömmar: drömmar som oftast brukar frigöra våra rädslor som t.ex. bli jagad, dö, sen en närstående dö m.m. detta skall vara till för att frigöra den rädsla som kan finnas i vårt undermedvetna och visa att “så farligt är det inte”.

- Önskedrömmar: Ungefär som frigörelse drömmar men utspelar det vi önskar, både medvetet och undermedvetet.

- Minns inte namnet på den 5 typen av drömmar den beskriver dock hur man kan somna med känslan av att inte kunna lösa ett problem men att sedan kunna vakna och ha den absoluta lösningen.

Dessutom så skriver hon om förmågan att kunna styra sina egna drömmar. Hur många har någon gång drömt och samtidigt tänkt tanken “det här är en dröm”. Genom att försöka styra drömmen när man uppmärksammar att man befinner sig i ett sådant medvetande tillstånd kan man bl.a. motverka sina rädslor. Låt säga att man blir jagad i drömmen där man faktiskt kan göra precis allt, stanna upp, vänd dig om och bekämpa din rädsla.

Det kanske inte låter så vettigt men jag rekommenderar verkligen alla att läsa den om inget annat så för nöjesskull.

Att kunna kategorisera drömmarna är extremt svårt, det jag upptäckt de gånger jag provat är att man måste vara väldigt medveten om sig själv, sina tankar, rädslor, önskningar, i princip allt som försegår i psyket. Vilket inte är världens lättaste, inte ens i närheten.

Även om man tror eller inte tror på dessa teorier så är det extremt nyttigt att vara medveten om sig själv och psyket som styr oss. Inte bara för ens egen skull men även för omgivningen, om vi är klara med vad vi vill, tycker och tänker så är det lättare att välja sällskap därefter och bli behandlad på de vis man vill bli behandlad.

Vi kommer troligen aldrig riktigt få veta hur det går till i drömmarnas land. Men alla Freudianska teorier kan vi förkasta, då snubben troligen var nymfoman.

Så ta hjälp av drömmarnas land och bli medveten om dig själv!

“From now on I’m gonna be my own best friend”

Me, myself and I

Kickare

Är svin trött idag. igår gick jag direkt från jobb, hem, byta om, gymmet, hem duscha, bio, hem. (Intresseflagga någon?)

I alla fall så bidrar detta till att jag inte orkar göra annat än att sitta & beundra min sjukt snygga tröja som jag fyndade igår. Naturligtvis så var jag tvungen att gå in på toaletten här på jobbet och ta en bild.

Jag ser ut som en kickare and I’m loving it!

Jag hade kunnat gå klädd i världens coolaste “träningsoveraller” och sneakers om det hade passat in på alla ställen. Kanske inte ser så snyggt ut om man kommer in på en jätte fin restaurang som en kickare. Trist men sant!

Nåja nu vet alla att jag är en kickare i smyg hahah

G-G-G UNIT!

Peace out….

Elila aka GB

Religion

Läste en artikel på aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/debatt/article4204985.ab)

Om jag inte missuppfattat det hela så är jag en undertryckt kvinna för jag är troende.

Jag är inte muslim, jag är kristen ortodox. Inte för att jag anser att det spelar någon större roll.

Först och främst så gömmer skribenten sin okunskap bakom ett väl utvecklat ordförråd som får dennes åsikter att verka väl grundade.

Bland annat så tar denne upp burkan som symbol för “ett extremt kvinnoförtryck”. Jag kan hålla med om att även jag anser detsamma. Dock pågrund av att det i koranen inte står att en kvinna måste bära burka. Jag tvivlar på att det är många som överhuvudtaget känner till varför en kvinna “skall” bära slöja. Men om man pratar med många av de här kvinnorna så har de faktiskt valt det själv eftersom man enligt Islam inte får lov att tvinga en kvinna till att bära slöja.

När profeten Muhammed vandrade bland olika byar såg han män som satt med handarbete, då en kvinna med långt, svajande hår gick förbi förstörde männen de arbete som de höll på med. Enligt honom, bör därför en kvinna ha en slöja över håret för att det inte ska distrahera männen. Hur pass täckande den skall vara är en tolkningsfråga.

Jag säger inte att jag håller med om detta, det gör jag inte men tycker det är ett bra exempel på hur vissa grupper tolkar heliga skrifter till egen nytta.

Inställningen gentemot religion är skribenten väldigt tydlig med, särskilt mot islam. Vad denne inte tycks veta är att islam är den enda religionen som tillåter skilsmässor. Islam är också den enda religionen som ständigt påpekar en kvinnas betydelse för det mänskliga livet. Det är inte många som vet. Just därför anser jag att det är extremt viktigt att religionskunskap finns som obligatoriskt ämne i skolorna för att undvika sådana uttalanden. Personligen så är jag väldigt intresserad av olika åsikter och uppfattningar och har därför läst väldigt mycket om Koranen samt vissa delar ur Koranen. Kunskap är makt

“Richard Hawkins skriver i sin bok ”Illusionen om gud” att ”det finns inga muslimska barn, det finns inga kristna barn, det finns bara barn till muslimska och kristna föräldrar”. ” Naturligtvis stämmer detta till en stor del. Mina föräldrar är någorlunda kristna eller om man kan kalla det så. De tror på gud, på ett kristet vis. Jag kan inte erinra mig om att min föräldrar någon gång, under hela min uppväxt, har talat om religion med mig eller tvingat mig tro saker och ting. På detta vis har jag själv kunnat söka fakta och själv välja huruvida jag vill eller inte vill vara troende.

Jag tvivlar på att det finns många kunniga människor idag som tror på allt som står i biblen, koranen eller tora. Dessa böcker är skrivna av människan, jag finner inte det logiskt att det som står skall stämma men trots det så tror jag starkt på “en övernaturlig gud” bland annat på grund av många olika upplevelser och då menar jag inte att jag har haft någon religiös uppenbarelse.

Att skribenten talar så starkt om demokrati och sedan föreslår att vi ska stryka religionsfrihet är inget annat än absurt!

Alla människor har rätt till egen tro och tycke! Om någon anser att deras tro på en sten är en religion så får de jätte gärna tro så! INGEN människa ska bli tillsagd av andra vad den ska eller inte ska tro. Just därför anser jag att det är extremt viktigt med kunskap. Just därför anser jag att alla människor bör, under sin skolgång, informeras grundligt om alla de olika religionerna men även om ateism. Alla har rätt och tro på precis vad de vill.

Dessutom så bör alla människor förstå just de jag nämnt ett antal gånger, alla har rätt att tro på precis vad de vill. Ingen ska påtvingas någon annans tro. Jag vet att många kommer kommentera att Islamister “gör det” men enligt Koranen så får man inte tvinga någon till att bli muslim, kortfattat så står det att det inte spelar någon roll om man följer de 5 pelarna till punkt och pricka, så länge man inte verkligen tror så “räknas” det inte.

Genom kunskap kommer makt. Makt över eget tycke och tänkande. Hade vi koncentrerat oss mer på att se till att vår befolkning är välutbildad så hade vi sluppit oroa oss för sekt bildning i så stor utsträckning. Men vi måste även lära oss ha förståelse då menar jag inte acceptans. Många människor blir någon gång utsatta för något som får deras världsbild att rasera och ser en sekt som sin räddning. Genom kunskap kan vi kanske minska antalet anhängare men det kommer alltid finnas sekter så länge det finns mänsklig svaghet.

På senare tid har människor blivit mer toleranta och intresserade av spiritualism. Vilket jag tycker är både bra och intressant så länge man är kritisk och granskar fakta. Det är underbart att människor vågar vara mer öppna om sin tro och uppfattning. Däremot är det sorgligt att denna artikel som påpekar att vi faktiskt bor på 2000-talet tycks komma från 1500-talet då det bland annat pågick häxjakt. Kom ihåg att okunskap bidrar till rädsla. Vilket skribenten verkar drabbats av; rädsla för det “okända”.

Religionsfrihet till alla!

Lycklig!

En del har påpekat att mina inlägg på sistone verkat deppiga.

Jag är absolut inte deppig, men som nämnt så kommer jag aldrig använda min blogg som en dagbok, så intressant är faktiskt inte mitt liv.

Jag nyttjar bloggen då jag känner att för att skriva helt enkelt. Därav att just ett specifikt ämne kan vara mindre “lyckligt”.

Jag är absolut inte deppig. Visst har vi alla våra dagar, men överlag så kan jag, helt ärligt, säga att jag faktiskt är lycklig. Det kan alltid bli bättre, det finns alltid saker som man vill ändra, men jag är uppriktigt lyckligare än vad jag varit på länge.

Visst klagar jag en del (haha) men när jag tänker efter så är det faktiskt inte så illa. Dessutom så kan det vara skönt att få klaga ibland

Jag har en underbar familj, underbara vänner, ett helt ok jobb, helt ok med pengar och det går bra i skolan.

Framförallt så är jag; JAG!

Inte förrän för ett tag sedan insåg jag att jag faktiskt gillar mig själv! Den det inte passar behöver inte ens se åt mitt håll.

Ni som oroat er behöver inte göra det, jag är verkligen lycklig.

Tack för att ni bryr er, älskar er!

Lumpen

Nej nu är jag irriterad igen!

Pratade nyss på S som berättade att hon varit och mönstrat igår men att man, enligt nya regler 2009, inte får lov att ha något alls i posilregistret!

S hade en liten trafikföretelse med moppe och fick därför inte göra lumpen!

Hur funtat är egentligen det svenska systemet? Då syftar jag på alla system!

Om vi bortser från S lilla incident, låt säga att en före detta ungdomsbrottsling söker in till lumpen.

Var finns logiken i att neka den en plats?

Man måste verkligen vilja ändra sig om man söker in till lumpen som i princip är uppbyggd på diciplin. Vilket en ungdomsbrottsling oftast saknar.

Jag är personligen för boot camps, jag menar inte att värnplikten skall ersätta ett boot camp men oftast så är det fd ungdomsbrottslingars livlina!

Att de inte kommer in på arbetsmarknaden är till en viss del förståeligt. Sorligt men förståeligt!

MEN LUMPEN??!!

Sverige skickar våra ungdomar rakt åt helvetet!

Israel - Palestina

Jag har tidigare inte riktigt förstått vad det verkligen är som pågår i Gaza. Troligen så kommer jag aldrig riktigt förstå det iheller. Försöka går dock. Ska försöka, så enkelt som möjligt, förklara hur jag uppfattat det “hela”.

Rent geografiskt så är Palestina “samlingsnamnet” på Israel (som är en judisk stat) och de ockuperade områdena Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem. Ursprungsbefolkningen är Palestinier som till stor del är flyktingar i de ockuperade områdena. So far so “good”.

Efter att ha gått igenom lite artiklar på dn.se samt läst vad som finns att hitta på Wikipedia så har jag förstått att konflikten mellan Israel och Palestina går tillbaka till slutet av första världskriget då Palestina kontrollerades av Storbritannien.

Sionism är en nationalistisk rörelse som växte fram under slutet av 1800-talet, grundaren Theodor Herzl skrev boken “Judestaten” som i stort sett är baserad på judarnas önskan att återvända till det heliga landet Israel. Namnet Sionism kommer från Sion som syftar på bergsfästet Sion som ligger utanför Jerusalem. Judarna utsattes för ännu en omgång av antisemitism under den perioden vilket stärkte anhängarna som kallade sig för sionister.

Efter att britterna tagit över Palestina som protektorat utbröt sammandrabbningar mellan sionisterna och den brittiska armén. Britterna bestämde sig för att erkänna sionisternas strävan. 1917 undertecknades Balfourdeklarationen. “I denna klargörs att britterna inte skulle komma att godkänna bildandet av ett nationellt hem för judarna, om detta skulle komma att innebära, att de mänskliga eller de religiösa rättigheterna hos de icke‑judiska samhällen som redan fanns där kränktes.” *

Naturligtvis ökade invandringen till Palestina. Yishuv bildades, vilket på hebreiska betyder bosättning eller samhälle, detta användes som benämning på det judiska samhället i Palestina innan Israel bildades. Detta bidrog till en ökad nationalism bland palestinier, vilket jag tycker är helt naturligt då man räds förlusten av sitt land.

När Hitler kom till makten var britterna tvugna att försöka begränsa judarnas invandring till Palestina för att undvika allvarligare konflikter. Dock utan större framgång då britterna ständigt utsattes för terroraktioner. Britterna tvingades be FN om hjälp efter en avgörande attack mot deras högkvarter i Jerusalem. FN, som naturligtvis hade förintelsen bärandes på deras axlar, la fram ett förslag som innebar att man skulle dela upp Palestina mellan Yishuv och palestinierna med endast Jerusalem under internationell kontroll. Detta förslag godtogs och i maj 1948 utropades Israels självständighet av den förste premiärministern.

Detta var bland araberna oacceptabelt. Egypten utropade krig, med stöd av Libanon, Syrien, Irak, Jordanien, Saudiarabien och Jemen. Ca två tredjedelar av palestinierna flydde bl.a. på grund av krigshandlingarna men även för att de fördrevs av de Israeliska styrkorna. Detta resulterade i att judarna fördrevs från arabisk-erövrad mark. Under 15 månader erövrade Israel 26% av Palestina samt västra Jerusalem, östra delen gjorde Jordanien anspråk på dessutom förklarades 21% av Västbanken som deras. Egypten erövrade Gazaremsan men förklarade den aldrig som deras.

I september 1948 utropades en palestinsk regering i Gaza.

5 juni 1967 attackerade Israel Egypten och Syrien. De ockuperade Sinaihalvön, Golanhöjderna, Västbanken och östra Jerusalem.

1973 inledde Egypten och Syrien ett krig mot Israel för att återta förlorad mark. Detta misslyckades.

USA:s utrikesminister hjälpte parterna att förhandla om fred. Efter påtryckningar på Israel återlämnades Sinaihalvön till Egypten. Israel behöll Gazaremsan, Golanhöjderna och hela Västbanken. Gränserna har inte erkänts internationellt eller av FN, Israel har heller aldrig sagt att de vill behålla områdena.

Idag finns en av de viktigaste överenskommelserna beskrivna i vad som kallas osloprocessen (eller Osloavtalet). Detta avtal innebär att palestinierna stegvis skulle få utökad självständighet. Men Israelisk inrikespolitik och interna maktkamper står i vägen för denna utveckling. Den palestinska myndigheten som utropade sig självständigt 1988 har sedan 1994 då självstyret upprättades, en egen poliskår de handhar dessutom vissa inrikespolitiska frågor.

I juni 2006 inledde Israel en offensiv i Gazaremsan. Israel hävdade att det var för att hitta en kidnappad Israelisk soldat.

Israel förväntade sig positiva reaktioner från palestinierna när man lämnade över hela Gazaremsan men så är inte fallet.

2005 utrymde Israel sina bosättningar i Gaza, och ungefär 14 000 bosättare tvångsevakuerades. För att en ockupation enligt folkrätten skall anses vara hävd, skall de land som ockuperat ett område, även upphöra med den militära kontrollen av området i fråga. Israel har av säkerhetsskäl behållit kontrollen av gränserna, gränspassagerna, luftrummet och sjötrafiken därför anses Israel fortfarande ockupera Gazaremsan.

“Ockupationen och bosättningarna är en svår inrikespolitisk fråga i Israel, där det finns tre politiska huvudlinjer. Högerpartierna och de nationalreligiösa (där bosättarrörelsen har starkt inflytande) anser att Israel har den historiska och religiösa rätten till alla palestinska områden. Bland anhängarna av det nybildade Kadimapartiet är en vanlig uppfattning den, att Israel borde försöka behålla östra Jerusalem och de största bosättningarna och göra barriären till ny gräns men dra tillbaka andra bosättningar. Det finns också en rörelse som anser att Israel borde dra sig tillbaka inom 1967 års gränser.” *

Sådär jaaaaaaa! Inte lite text inte men jag hoppas ni hängde med! Jag tror jag förstått det nu men jag väljer inte sida.

Jag väntar på den dagen då jag kan säga som Alpha Blondy!

“From the bible to the coran
Revelation in jerusalem
Shalom, salamalekoum
You can see christians, jews, and muslims
Living together and praying amen
Let’s gives thanks and praises”

*http://sv.wikipedia.org/wiki/Israel-Palestina-konflikten

Svar på fråga

Har fått en del frågor på mina inlägg gällande en situation som jag försatte mig i. De flesta frågorna handlar om hur jag kunde hamna i en sådan situation som jag var i för ett bra tag sedan. Även om jag anser att det viktigaste är att jag tog mig ur det och gick vidare så kan jag bjuda på två enkla förklaringar:

1. Jag var ung & dum vilket resulterade i att jag inte förstod bättre.

2. “they always said don’ love a hoe, that’s what I get for falling in love”

Sådär ja, hoppas ni är nöjda med mina svar

That’s all folks!

Guilty or not guilty?

Varför går så många av oss runt och känner skuld över att må dåligt?

Alla har vi rätt att vara arga, irriterade, ledsna, what ever, utan att känna skuld gentemot vår omgivning. Varför är det så svårt att förstå? Jag personligen försöker alltid låtsas som att jag inte mår dåligt. En underbar vän till mig kommenterade detta igår genom att säga något i stil med:

- men jag har aldrig sett dig må dåligt.

Jag visar det aldrig för att:

1. Jag vill inte att andra ska bli påverkade av mitt kassa humör.

2. Jag vill inte att andra ska uppmärksamma orsaken till mitt dåliga humör, konfrontera mig och få mig att gråta som jag gjort oändligt många gånger i mitt liv.

Men just den här första orsaken. Vi behöver väl egentligen inte känna skuld över hur vi mår? Ingen människa på denna jord kan gå runt och må hur bra som helst 24/7 under hela dens existens?! Vi har alla förståelse för att någon kan vara på mindre bra humör än vi själva. Ändå fortsätter många av oss att be om ursäkt för eller dölja vårt dåliga humör!

Jag är som nämnt väldigt känslig. Mår än vän dåligt är det lätt hänt att även jag mår dåligt. Hell, jag bölar vid varje avsnitt av extreme home makeover, jag kan till och med böla av att jag läst något hemskt i tidningen. Men det är ingens fel att jag är känslig, ingen ska behöva känna skuld för att jag “tar på mig” deras känslor. Det är ju inte vidare hälsosamt att både må dåligt och känna skuld över att man mår dåligt. Känns som en ond cirkel.

Nej vet ni vad…. må dåligt och var stolta över det, det blir troligen lättare att bearbeta på så vis. Dessutom så kan det faktiskt innebära att vi mår bättre snabbare.

Jag ska åtminstone försöka

“you’ll never se me walking down the guilty street again”

….not guilty.

And I’m going to hell, I might as well…

Jag är arg.

Inte på dig, inte dem, han, hon eller ens det.

Jag är arg på mig.

Me, myself and I.

Hur släpper man ilska som man riktat mot sig själv?

Hur förlåter man sig själv?

Jag har provat att; glömma, förtränga, inbilla…

Men jag är fortfarande arg.

Arg för att jag tillåtit mig själv ha en anledning att vara arg för.

Arg för att jag är arg.

Arg för att jag inte kan förlåta.

Vill jag förlåta mig själv?

Mitt vett säger mig att släppa det men mitt samvete ber mig dra åt helvete….

”And I’m going to hell, I might as well”

I used to wish for the rain to rain on me…

I’m lookin’ in the mirror at this woman down and out.
She’s internally dyin’ and knew this was not what love’s about.
I don’t wanna be this woman the second time around,
‘Cause I’m wakin’ up screamin’, no longer believing
That I’m gonna be around.

Over and over I tried (you know),
And over and over you lied
And over and over I cried
I don’t know why…

Rain on me.
Lord, won’t you take this pain from me?
I don’t wanna live, I don’t wanna breathe, ‘till ya just,
Rain on me.
Lord, won’t you take this pain from me?
I don’t wanna live, I don’t wanna breathe, baby.

See, I don’t want to hold my pillow late at night no more.
I’m tossin’ and turnin’ and thinkin’ ‘bout burnin’ down these walls.
I don’t wanna fuel this fire no more, no more, no more.
See, I made up my mind, ‘cause I’ve wasted my time,
Ain’t nothin’ here to keep me warm, yeah.

Rain on me.
Lord, won’t you take this pain from me?
I don’t wanna live, I don’t wanna breathe, ‘till ya just,
Rain on me.
Lord, won’t you take this pain from me?
I don’t wanna live, I don’t wanna breathe, baby.

I’m so tired of the rain (in my life),
And I’m so tired of the strain (and I ain’t gonna lie),
‘Cause, sometimes I can’t (sleep at night and),
This here, it just (don’t seem right and),
Sometimes, I just (wonder why I),
Almost let my (life go by).

Rain on me.
Lord, won’t you take this pain from me?
I don’t wanna live, I don’t wanna breathe, ‘till ya just,
Rain on me.
Lord, won’t you take this pain from me?
Said I don’t wanna live, I don’t wanna breathe, baby.

Kom att tänka på den i förrgår när jag och min söta Gabce satt och pratade lite allmänt.

Denna låt var JAG en period i mitt liv och än idag har jag svårt att hålla tillbaka tårarna när jag hör den. Inte för att jag tycker synd om mig själv, för att jag tillät mig vara en idiot en väääääldigt lång period i mitt liv. Jag försummade inte bara mig själv men även mina vänner och familj. Jag är inte arg på denna “någon”, det är aldrig någon annans fel än ens eget! Alltså är det mitt fel för att jag tillät en annan människa diktera mitt liv.

Det är du, jag, vi själva som tillåter oss behandlas på alla sätt och vis som vi behandlas på! Vare sig det är bra eller dåligt, människor behandlar oss på det vis vi lär dem att behandla oss! Alla människor har ett egenintresse lika mycket undermedvetet som medvetet, vi umgås med människor av olika anledningar men oftast för att de får oss att må bra, alltså tillfredställer vi ett egenintresse som består av att må bra. Vissa människor har ett behov av att trycka ner andra människor för att må bra och tillfredställa sitt egenintresse, men det är när vi tillåter dessa människor behandla oss på ett sådant vis som vi begår ett enormt misstag. Du, jag, vi är födda med egen vilja, egna drömmar, eget tycke, INGEN människa ska tillåtas trycka ner en annan människa genom att “tvingas” tycka eller bete sig på ett visst sätt. Jag använder ordet tvingas i brist på ett bättre ord, för det är som nämnt inget tvång. Vi tillåter det.

Jag vet att det finns fler där ute som både är och har varit i samma sits som jag. Till de som fortfarande är i samma sits eller anar att ni är på väg dit;

Stå på er! Du är du, du är unik och speciell, det finns ingen som du, det ska du vara J*****T stolt över! Det låter som något man hört miljoner gånger om men det är faktiskt sant!

Va på er vakt! Jag vet att man kan bli förblindad av kärleken till en partner, vän även familjemedlem men det finns alltid tecken i början som ger en glimt av utgången. Passar det inte så passar det inte, tack och hej! Det är alltid bättre förr än senare.

“Somewhere far along this road, he lost his soul to a woman so heartless “

The Secret - “Law of attraction”

För någon dag sedan såg jag “The Secret” och är totalt frälst!

The Secret bygger på “law of attraction” vilket, i sin korthet, betyder;

- Skickar du ut negativa tankar om en viss sak, drar du till dig ännu mer av denna sak.

- Skickar du ut positiva saker om en viss sak, ja ni vet resten

Jag har bestämt mig för att försöka leva efter dessa teorier. Man dör ju inte av att försöka.

Ni kommer här få en indroduktion av dessa teorier dessutom så kommer jag med jämna mellanrum återrapportera, vare sig ni finner det intressant eller inte, så känner jag mig mer manad till att fullfölja det

1. Var tydlig med vad DU vill genom att klargöra precis vad det är DU vill. Lägg all fokus på vad det är du vill istället för att lägga fokus på vad du inte vill. Du är ansvarig för ditt liv, du styr och bestämmer.

OK! Det låter lättare än vad det verkligen är! Hur många vet egentligen vad de VERKLIGEN vill? Efter lite eftertanke så tror jag att jag vet, inte nödvändigtvis i denna ordning;

- Hälsa

- Framgång med studierna (för er som inte vet så läser jag kriminologi)

- Framgångsrik karriär inom kriminologi

- En årslön på 360 000 år 2010

- En bil innan årsslutet (hahah ja jag vet att det nya året precis börjat)

Det är vad jag kunnat komma fram till än så länge. Jag vet att det är kortsiktiga mål men man behöver faktiskt inte planera hela sitt liv…. det kommer!

2. BE om det du vill ha! Placera ut dina tankar och önskemål på det vis som behagar dig; i skrift, tal eller tanke till universum, gud, älnglar eller bara luften, vad du nu än är du tror på.

Människor tenderar att inte våga be om vad de verkligen vill ha, inte ens vid en så enkel sak som då man inte vill ha lök i hamburgaren. Vi måste lära oss att våga BE om saker och ting som vi verkligen vill ha, om inte annat för att klargöra det för oss själva. Ännu en sak vi kan stryka från listan, bett har jag gjort till allt jag tror på, på alla möjliga vis!

Våra kännslor är våra riktlinjer en tanke följer en känsla och tvärtom. Därför är det bra att visualisera sig själv med den saken man ber om, för att förstärka tanken med känslan av att ha det! Det hjälper inte att tänka “jag kommer ha det någon gång” sätt upp riktlinjer, var tydlig, känn efter hur det hade känts att ha det NU.

3. Det är här “the law of attraction” kommer in. Låt attraktionskraften ha sin laga gång. Forsera inte det. Även om det inte kommer JUST när du vill, så kommer det, så länge du upprätthåller ditt positiva tänkande så kommer det komma. Fokusera alltid på det du vill ha och aldrig det du inte vill ha. Även när det gäller simpla saker som att vara anti något. Var i stället för mottsatsen till det du är anti, t.ex. om du är anti rasism var för mångfald istället!

4. Tro och vet, utan tvivel, att det du bett om kommer verkligen komma. Ha tålamod och fortsätt med ditt nya, positiva tänkande.

5. Lär dig slappna av! Stressa inte! Stress är den största källan till de flesta sjukdommarna vi har idag. Genom att ha tålamod och lära dig slappna av så kommer du inte bara må bättre men också märka att du drar till dig bättre saker!

Även om inte ovanstående skulle fungera så kan jag inte tänka mig att någon kommer till skada av att tänka positivt, ha utsatta mål och leva ett harmoniskt liv!

LÄS & SE THE SECRET!

Bitter & Synisk

Är det inne att vara bitter och synisk?

Det verkar som att var jag än vänder mig så regerar bittra och syniska människor genom att demonstrerar sin intelligens via bittra och syniska kanaler. En bitter och synisk människa kännetecknas av ett väl utvecklad ordföråd som används för att uttrycka bitterhet och synism.

Är det fel att vara lycklig och glad?

Är det bara jag eller har vårt samhälle bildat en outalad regel, en moralnorm som säger att man under inga omständigheter får lov att tala om hur bra allting går, vilket bra penga-flöde man har och hur otroligt lycklig man är? Skulle det vara så att någon råkar bryta mot denna moralnorm så uppstår en pinsam tystnad eller en reaktion som;

- Ja men alla har sina problem.

Visst har alla sina problem men det finns faktiskt människor som lever efter ideologin; DET ÄR INTE SÅ FARLIGT!

Jag önskar verkligen att jag var en av dom.

Den som har svar får jätte gärna lov att lägga fram teorier!

Observatör

….. det är precis vad jag är. För tillfället känns det som att jag endast observerar vad som sker i mitt liv. Inte bara händelser, även handlingar som jag själv utför känns som rutin. Jag kom på idag att jag det sista halvåret, dock mer intensivit den sista tiden, har stressat bort mestadelen av mitt liv. För att tillfredställa alla omkring och för att uppfylla alla krav jag själv har så har jag levt mitt liv efter rutin, undermedvetna rutiner skall följas till punkt och pricka. Detta har sin vilda gång med mig som observatör.

Insikten slog ner som blixten idag! (eller raketen för att vara mer “i tiden”)

Jag har försummat de viktigaste männsikorna i mitt liv, värst av allt är att jag försummat mig själv.

Till alla som känt sig bortglömda eller försummade:

I’m SO sorry!

Jag lovar att bättra mig, men först måste jag prioritera mig själv. Jag kan inte leva mitt liv efter rutin, jag kan inte tillåta mina rädslor förvränga mina beslut men framförallt så kan jag inte tillåta mig själv vara en observatör.

Jag älskar er men ni får helt enkelt hålla ut ett tag till…. until I’m back to my old self again!

PS! Min nya mantra;

JAG ÄGER MIN MOBIL INTE DEN MIG!

End of therapy session #4

Therapy session #3

Denna underbara hälsning vaknade jag till imorse. Skriven av min underbara bror.

“De har skurit halsen av D, kom till akuten vi är på väg”

Än i dag kan jag så tydligt minnas min mosters hysteriska röst när hon ringde den avskyvärda morgonen den 29 april klockan 02.40

“Jag lovar, jag är hemma senast 3″. Han skulle på fest i Möllevången, vilket jag inte var så glad för. Jag hotade med att jag skulle skicka dit pappa om han inte var hemma 3. Han höll vad han lovade men blev drastiskt stoppad bara 5 min från hemmet, 02.40 låg han i en ambulans med ett snitt bara 3 millimeter från halspulsådern.

Jag kastade på mig kläderna, ringde min räddare i nöden, satte mig på datorn och gick in på D’s msn. Jag var tvungen och ta reda på vad som verkligen hade hänt. Jag var ovanligt lugn troligen av chocken.

Det var sant, D hade blivit skuren i halsen, ambulansen hade precis hämtat honom.

Jag sprang ut på parkeringen där två änglar väntade. När vi kom fram till akuten var där redan otroligt mycket folk. Alla hans vänner, alla mina samt föräldrarnas vänner. Jag har inte ett så tydligt minne av vad som exakt skedde när jag kom in. Minns bara att jag ringde polisen eftersom där inte var någon polis när jag kom fram, jag letade upp familjen; mamma, pappa, moster, kum och kuma som blivit placerade i ett väntrum. I vilken ordning jag gjorde vad minns jag inte.

Alla grät, mamma var knappt kontaktbar. Trots det så hade hon fortfarande inte fått lugnande av sköterskan, som sedan blev ett objekt för min ilska.

Hela den morgonen kändes som en evighet av undran och ilska.

Vid 6 blev vi hemskickade, opperationen hade gått bra han var på väg till uppvaket. Endast mamma kunde stanna.Vi satt och väntade på att telefonen skulle ringa. 10.00 ringde mamma; “han håller på att vakna, kom med kläder”

Jag åkte i ilfart till sjukhuset. Han var vaken när jag kom, omplåstrad och yr men lika envis och skämtsam som alltid. Inte förrrän då kände jag för att gråta, men fick göra allt för att inte brista ut i ett hysteriskt anfall.

Detta är den absolut värsta kvällen i mitt liv. Än i dag kan jag tänka tillbaka och tacka gud för att min underbara bror finns i mitt liv.

Vi har inte alltid kommit överrens, jag har inte alltid varit den bästa stora systern. Vi bråkar, vi slåss men det är mitt liv jag hade inte bytt ut honom mot något.

Wake up call

Snacka om ett annorlunda wake up call!

Vaknade 06.20 av att allt skakade inklusive jag själv!

Nån minut efter ringer mobilen, var dock för trött för att svara, en stund efter kom ett sms: “snälla säg att det var en jordbävning annars håller jag på att bli dum i huvudet”

Det var ett jordskalv. http://sydsvenskan.se/malmo/article399129/Jordskalv-skakade-stora-delar-av-Skane.html & http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=864398

“En jordbävning, även kallat jordskalv, innebär att marken skakar och rör sig på grund av plötsligt utlösta rörelser i jordskorpan eller övre delen av manteln, den så kallade litosfären. Skakningarna kan orsaka svåra skador på byggnader, och om jordbävningen inträffar under havet kan en flodvåg, tsunami, utlösas och färdas långa sträckor och orsaka stor förödelse när den når land.” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jordb%C3%A4vning)

Det starkaste tydligen på hundra år. Styrkan är uppmätt till mellan 4,3 och 4,5 på Ritcherskalan. Detta kan jämföras med atombomben i Hiroshima som tydligen ska ha motsvarat 5,7 Ritcherskalan. (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=359183)

Ritcherskalan är 8 skalig, d.v.s 1 står för den lägsta magnitud och 8 för den högsta. Varje “steg” på skalan motsvarar en tiofaldig ökning.

Enligt sydsvenskan och uttalande av experter så kan vi räkna med efterskalv, utan några skador. Men låt säga att det hade varit värre. Hur många vet egentligen vad man ska göra vid ett jordskalv?

Naturligtvis så var jag ju tvungen & googla det för att hitta lite fakta….

På svenska nationella seismiska nätets hemsida hittade jag en del: http://snsn.geofys.uu.se/fraagor_jordb.html#5

- Var lugn – grips inte av panik.
- Om du är inomhus, stanna där. Spring inte ut: du kan bli träffad av fallande skräp eller glasbitar. Ta skydd under någon form av stadigare bord eller säng eller stå under en dörrpost. Använd aldrig hissar då dessa kan ha blivit skadade och /eller kan få strömavbrott.
- Om du är utomhus, stanna där. Håll dig borta från kraftledningar och byggnader. Skorstenar faller med stor sannolikhet ihop under kraftiga jordbävningar.
- Om du befinner dig i en bil, parkera den en bit bort från byggnader, broar eller överfarter.

Sådär ja, nu vet ni vad ni ska ta er till om efterskalvet blir värre än beräknat eller om det skulle ske igen!

Good luck!

Lyssna på dig själv

Hur många av oss mår dåligt utan att egentligen veta varför? Varför skulle man må dåligt? Allt är ju såååå bra!

Det är i alla fall vad vi säger när någon frågar, vem som helst, bror som syster, bästa vän eller förälder. Allas liv är inte perfekt, tror inte ens att någons är det. Det behöver inte alla veta, men varför ljuger vi för oss själva?! Varför inbillar vi oss att det är bra när det inte är det, med det menar jag vad som helst! Jobb, föhållande, fula kläder, vad som helst som kan vara en grundliggande orsak till att vi kan må dåligt. Varför trycker vi ner dessa känslor och iställer går runt och mår dåligt utan att “veta” varför.

Egentligen så vet vi varför vi mår dåligt om vi bara lyssnar på oss själva. Vi kommer aldrig komma fram till orsaken genom att be en närstående förklara. Det är bara vi som vet!

Jag hade en period i mitt liv då jag mådde dåligt “utan någon anledning”, trodde jag… genom att inte lyssna på mig själv förlorade jag ca 4år av dyrbar tid som jag hade kunnat ägna åt något annat. Det låter simpelt; lyssna på dig själv. Det är det inte. Inte ens i närheten. Det tog mig 4år att verkligen lyssna! Troligen är det därför det är så mycket lättare att inbilla sig att allt är bra, det är ingeeet som är fel. Det kommer alltid vara något som är “fel” i livet, ibland kan det vara små saker ibland något större, det är fullt normalt! Så varför fortsätter vi förneka det? Livet är en kamp så är det bara, det vet vi alla, deal with it! Det finns ingen orsak som är bättre än någon annan till att må dåligt, vi har alla våra mål i livet och en bild av hur vi vill leva. Dock så är det lättare att må dåligt av en “småsak” om man inte är medveten om vilka ens mål är, eller framför allt, hur man vill leva sitt liv. Det är lättare att sortera bort orsaker som kan få oss att må dåligt om vi har klargjort våra livsmål. Det kan vi endast göra genom att lyssna på oss själva!

Detta går ut till alla som mår dåligt utan att veta varför, särskilt till ett av mina hjärtan:

Ta reda på vad du verkligen vill ha ut av allt livet har att erbjuda

Ljug aldrig för dig själv

LYSSNA PÅ DIG SJÄLV!

Vibrant spirit controlled by an uptight mind.

“Lev! Du måste leva. Förstår du inte innebörden av att vara fri som en fågel och ha alla möjligheter, varför tänker du så mycket?”

En klok kvinna sa dessa ord till mig. Jag bara stirrade som ett fån.

Tänk er ett objekt som står för det absolut vackraste ni vet. Något som ger er en känsla av glädje och ro. Tänk er sedan att ni analyserar detta objekt så pass att ni till slut bara har molekyler kvar. Inte lika vackert och glädjande va?

Så är det att vara jag, varje dag! Det finns ingen plats för glädjande impulser, allt ska analyseras in i minsta lilla detalj. Även simpla saker som ett fint ord från någon:

Varför sa personen så?
Vad menade den?
Finns det någon baktanke?

När analysen är färdigställd DÅ kan jag glädja mig om jag nu kommit fram till att det är ok. Gissa hur mycket glädje som är kvar efter hela den proceduren…

Jag vet att saker i det förflutna bidragit till denna abnormalitet. (Ja jag är medveten om att det inte är så normalt hahah) Trots att jag är medveten om bakomliggande orsaker så bara kan jag inte ändra mitt beteende! Även när jag är mitt uppe i en analys så kan jag tänka; ah nu är det igång igen, släpp det! Men det går inte…

Jag vill gärna tro att jag i grund och botten är en glad och social person, men imellanåt känns det som att min kontrollerande hjärna styr min fria själ. Vilket är extrem tröttsamt. Det sägs att det är lättare att skydda sig själv genom att tänka med hjärnan och inte med hjärtat och visst har det hjälpt mig känslomässigt, men faktum är att det är så mycket mer energikrävande. Saker och ting förlorar sin glans och allt det positiva bryts ner till en massa byggstenar. Hur illa är det egentligen att följa sitt hjärta och råka ut för känslomässiga nederlag? Vi utvecklas genom de läxor vi lär oss, hur ska man lära sig om man ständigt väljer samma säkra väg? För även om ”what doesn’t kill you makes you stronger” låter som en klyscha så stämmer det, det kan jag gå i godo för! Alltså måste man utsättas för de situationer som kan orsaka en känslomässig blottning för att kunna lära sig och utvecklas. (Hahahah märkte precis att jag analyserade igen).

Det är nog dags för min själ att ta tillbaka kontrollen över min hjärna!

”Just live your life, no telling where it’ll take ya, just live your life”

End of therapy session #2

/Vibrant spirit controlled by an uptight mind.

Nederlag

Var som nämnt idag på blodcentralen för att bli blodgivare.

Men icke! Jag har tydligen för tunna och för djupt liggande kärl. Jävla kärl….

När jag kom dit fick jag en liten mapp med broschyrer och en hälsodeklaration att fylla i. I denna lilla mapp fanns det en kylmagnet som var formad som en bloddroppe… sött!

Efter att jag hade fyllt i hälsodeklarationen så skulle en sköterska titta på mina kärl. 5 sekunder tog det:

- Nej, du kan aldrig bli blodgivare, kanske om 10 år om tekniken utvecklas.

Jahapp… om 10 år har de väl kommit på hur man tillverkar blod på konstgjord väg! Jag har en blodgrupp som kan ge till alla typer av blodgrupper, hade faktiskt varit en riktigt bra blodgivare om det inte hade varit för min futtiga kärl

Ett nederlag… och jag fick inte ens behålla kylmagneten

“Hypokondri eller inbillningssjuka, ibland nosomani, är ett tillstånd som innebär att den sjuka är övertygad om att hon har en eller flera fysiska sjukdomar trots att hon är fysiskt frisk.” Detta hittade jag på wikipiedia (jag har tydligen fått en underlig vana, om jag vet vad ett ord betyder, men inte själva definitionen så bara MÅSTE jag google det hahah). I alla fall så hittade jag ett fel på definitionen, det fattades en bild… PÅ MIG!

Jag måste verkligen vara den ultimata hypokondrikern!

Igår natt fick jag för mig att jag skulle få hjärtinfarkt. Helt seriöst, jag trodde verkligen att jag var illa ute bara för att jag fick stickningar i vänster arm.

Halva natten, eller morgonen (fram till 3) gick åt att ligga och “känna efter”. Varje gång det stack i armen så tyckte jag att det var dags och ringa sjukvårdsupplysningen. För dom hade ju bekräftat att jag skulle dö. Hade det inte varit för att jag troligen hade väckt min kära mamma (som hade kallat mig tokig) om jag hade bestämt mig för att ringa, så hade jag gjort det! Kan nästan slå vad om att det hade låtit såhär:

- Sara Svensson, legitimerad sjuksköterska, vad kan jag stå till tjänst med?

- Hej, mitt namn är Natali, jag tror jag håller på att dö.

- Ojdå, varför tror du det? Beskriv känslan.

- Jag har stickningar i vänster arm, det är en hjärtinfarkt, skicka en ambulans, jag kommer döööö!!!

- Ta det nu lugnt, hur gammal är du?

- 23, vad spelar det för roll?

*klick*

Tur att jag inte ringde….

Könsstympning del II

Det är verkligen väldigt smikrande att se hur många som läst gårdagens inlägg som kom till efter en artikel i sydsvenskan http://sydsvenskan.se/malmo/article396922/Utredning-om-konsstympning-nedlagd.html

Tyvärr så fanns det ett antal, få, oroväckande kommentarer. Dessa kommentarer tänker jag inte godkänna och inte återberätta.

Vill, med anledning av dessa kommentarer, däremot klargöra en sak.

Könsstympning är inte relaterat till en specifik religion;

“Kvinnlig omskärelse utförs av många muslimska och kristna grupper i ett trettiotal afrikanska länder och i några muslimska grupper i Malaysia, Indien och Indonesien. Det finns också en judisk grupp som praktiserar kvinnlig omskärelse, Falasha-judarna i Etiopien. Denna grupp har med början på 1980-talet i stora tal migrerat till Israel, där praktiken att omskära flickor tycks ha upphört i samband med migrationen.” (källa: Grisaru, Nimrod, Simcha Lezer and R. H. Belmaker: “Ritual Female Genital Surgery Among Ethiopian Jews”. Archives of Sexual Behavior 26(2): 211-215, 1997. se även http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnlig_omsk%C3%A4relse#cite_note-43)

KUNSKAP ÄR MAKT!

Ge blod!

Tjohoooo imorgon ska jag på min första provtagning för blodgivare!

Det är en otroligt mäktig känsla! Tänk om just mitt blod kan rädda en människa?

Perodvis finner man artiklar om blodbrist i massmedia http://hd.se/skane/2008/12/01/blodbrist-hotar-i-jul/, särskilt i juletider. En sådan situation borde inte ens uppkomma.

Jag förstår att det kan vara jobbigt om man har nålskräck men det är i endast 10 minuter som man behöver stå ut med “pinan”. Hela besöket tar ca 30 minuter.

Är inte 30 minuter av ditt liv värt att skänka åt möjligheten att kunna hjälpa en annan människa?

Jag själv har väldigt svårt för alla typer av blodprov då de aldrig riktigt lyckas hitta mina vener utan att “rota runt”. Men, men det är det värt även om chansen skulle vara minimal att någon behöver just mitt blod, så kan det faktiskt behövas någon gång!

Många av oss hade nog inte blivit så glada om det inte fanns någon blodgivare om vi hade råkat ut för en olycka!

“Behandla andra som du själv vill bli behandlad” så gå in på https://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=3&blckey= och anmäl dig nu!

Könsstympning

Läste precis på http://sydsvenskan.se/malmo/article396922/Utredning-om-konsstympning-nedlagd.html att åklagaren lagt ner utredningen mot en 54-årig man som ansågs ha varit drivande då en malmö flicka togs till Somalia och utsattes för könsstympning. På grund av att brottet begåtts utomlands vilket försvårar bevisningen, med andra ord i brist på bevis.

År 2007 beräknades hundra miljoner flickor och kvinnor i världen vara könsstympade. (http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=2341)

“Kvinnlig könsstympning innebär att en större eller mindre del av kvinnans könsorgan skärs bort eller på andra sätt skadas av orsaker som har med kultur eller tradition att göra. Enligt WHO finns det fyra olika typer av könsstympning:

1. Förhuden runt klitoris och/eller dess topp avlägsnas.

2. Hela klitoris och ibland även delar av eller hela de inre blygdläpparna skärs bort.

3. Hela klitoris samt inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Sedan stängs vulvan igen genom att det som är kvar av blygdläpparna sys ihop. Kvar blir en liten öppning för urin och menstruationsblod. Detta är det mest omfattande ingreppet som också kallas infibulation eller faraonisk omskärelse.

4. Andra typer av omskärelse. Till denna kategori hör till exempel prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål.”

Källa: http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=2341

En person som i sitt arbete kommer i kontakt med ett barn som enligt misstankar riskerar att bli könsstympat eller blivit könsstympat ska enligt lag anmäla detta.

Men vad gör det för nytta om man enligt misstankar, d.v.s. utan bevis anmäler en sådan situation när en åklagare sedan väljer att lägga ner utredningen? Borde inte en flickas utsago räcka som bevisning i ett sådant fall? Varför skulle en flicka som blivit utsatt för ett sådant fruktansvärt övergrepp “hitta på” vilken förövare som varit drivande?

Inser inte kammaråklagaren Elena Severin vilka konsekvenserna blir av hennes beslut?

Hur många fler barn kommer föras utomlands och utsättas för brott som könsstympning eller tvångsgifte? Förövarna har inget att oroa sig för då det är svårt att samla in bevis från ett brott som begåtts utanför Sverige! Det behöver inte vara så att brottsutvecklingen stiger men risken finns. Sveriges straff är inte särskilt avskräckande i de flesta fallen, men i detta fallet är den avskräckande effekten obefintlig.

Jag undrar vad Elena Severin hade valt att besluta om detta skett en flicka i hennes omgivning. Jag undrar om hon hade lagt ner utredningen eller gett sitt yttersta för att få denna människa fälld. Hade detta senariot utspelats i direkt anknytning till hennes eget liv så tror jag inte att utredningen hade lagts ner.

Måste alla typer av brott påverka oss personligen för att vi ska kunna förstå och känna empati för offret? Om så är fallet; hur klarar vi av att leva med oss själva? Är vi så egoistiska att det som inte direkt påverkar oss inte heller berör oss?

Jag kan inte svara för någon annan än mig själv, men det berör mig. Denna artikel berörde mig, denna flickans öde berörde mig.

Jag hoppas verkligen att detta beslut överklagas och att denna människa fälls. Det minsta man kan göra är att pröva fallet i domstol.

Ge flickan en chans att få upprättelse! Har hon inte blivit berövad sina rättigheter tillräckligt?

Hur stor är chansen?

Nu var det dags för ännu en terapisession. Den här gången om skitsnackare.

Skitsnackare måste ju absolut vara de mest osäkra människorna som existerar på denna jord. När jag pratar om skitsnackare så definierar jag dessa som; “människor som sprider en osanning” alltså lögn = skitsnack

Nu är det så att en människa påstår att jag ska ha varit skiiiiit full, pussat på en massa killar och gått hem med en kille! JAG! Av alla människor så ska JAG ha gjort det! Inte för att det hade varit illa, men de flesta vet hur jag och killar går ihop…. inte alls med andra ord!

Hur orkar man spendera sin tid med att;

1. Komma på en lögn?

2. Hitta målgrupper som finner det intressant (dock inte så svårt i Malmö)?

3. Följa utvecklingen av det spridda skitsnacket?

Jag trodde jag hade ett ovanligt trist liv men den här människan klår ju mig med hästlängder. Stackaren måste vara extremt uttråkad, inte särskilt smart och osäker som person om detta skitsnack är det bästa den kunnat på komma om mig!

End of therapy session #1

PS! Dr. Phil nu slipper du mitt tjat

Att blogga....

Jag har en period varit anti-bloogar, då jag aldrig riktigt förstått meningen med det.

Förrän nu! Snacka om billig terapi!

Visst har jag underbara vänner som jag kan diskutera allt mellan himmel och jord med, men hur stor är chansen att någon orkar lyssna på mina “små” teorier just den stunden jag känner behovet av att pladdra om en specifik sak?

Jag tror inte (men man ska aldrig säga aldrig) att jag kommer vara den typen utav bloggare som talar om precis vad jag gjort igår, idag och ska göra imorgon, tro mig, min vardag är allt annat än intressant!

Nej tacka bloggar vet jag som skonar våra vänner från alla tankar man ibland bara måste få ut!

Ärlighet

Jag har under mina yngre dagar inte alltid varit så ärlig som jag borde ha varit. Troligen är det en mognadsfråga, jag vill gärna tro att de flesat som är oärliga bara inte kommit till det stadiet i “mänsklig mognad” (låt mig leva i min föreställda värld ett tag till!)

Min “unga” oärlighet är inget jag är stolt över, men det är något jag absolut står för! För när allt kommer omkring, vad annat kan man göra än att stå för det man sagt, gjort, tycker och tänker? Varför ska det vara så jäkla svårt för vissa människor? Det värsta som kan hända är att någon inte håller med om ditt tyckande och tänkande, att någon tar illa upp av din uppriktighet eller helt enkelt ogillar dig på grund av något du gör/gjort. Men helt ärligt! HUR ILLA ÄR DET?! Alla kan inte gilla alla!

Jag påstår inte att jag är 100% ärlig, jag önskar att jag kunde vara det! Dock så kan jag med 99% säkerhet säga att skulle någon ifrågasätta hur ärlig jag är/varit om en viss sak eller situation så hade jag, troligen, i 99% av fallen stått för att ”det där” var nog inte sådär jätte ärligt av mig! Jag kan finna det svårt att vara 100% ärlig i fall då man kan såra en människa eller då jag helt enkelt inte tycker att en människa förtjänar att jag är ärlig! Dubbelmoral? Kanske det ja! Men; What goes arround, comes arround! DET STÅR JAG FÖR!

Så till min egentliga fråga som försvann någonstans bland bablet ovan; varför är det så jäkla svårt att vara ärlig?! Särskilt om banala saker som vad man egentligen tycker, vad man egentligen vill och vem man egentligen är?! Man behöver inte vara omtyckt av alla! Jag vill absolut inte att någon ska gilla mig för någon jag egentligen inte är! Det är bara energikrävande och slöseri med dyrbar tid! Tro mig, jag vet!

Jag är inte perfekt, och vill inte vara! Jag har gjort och gör mina misstag, som de flesta andra, men jag vill gärna tro att det finns en mening med allt och att man i slutändan kommer ur det som en erfaren och större människa! Det är mänskligt att fela och det är ok, så länge man lär sig av sina misstag! Dessutom så förtjänar nästan alla människor en andra chans, en klyscha, jag vet, men oftast så är det faktiskt så! Jag förlåter hellre än att ödsla energi på att vara arg och irriterad, för i slutet av dagen så är det jag som mår dåligt, inte objektet för min irritation/aggression!

Be the best that you can be, ’cause in the end, that’s all you can do!

Vänner

Pratade med en vän som var så otroligt nere på grund av ett bråk med en annan “vän”. Kom att tänka på mina vänner och hur otroligt tacksam jag är för att de finns i mitt liv!

Jag har verkligen inte varit den bästa vännen mot många av mina vänner, inte ens någon man kan kalla en vän. Trots mitt, uppriktigt sagt, odrägliga beteende så har många verkligen alltid funnits där för mig! Särskilt en som jag aldrig någonsin kommer kunna tacka tillräckligt. Denna person var och är en av mina absolut bästa vänner, som jag under ca 2års tid inte alls pratade med. Trots det så har han ALLTID ställt upp, vad det än har gällt.

Kommer aldrig glömma den värsta natten i mitt liv då D’s olycka hände. Mina två änglar till vänner (som jag inte hade pratat med på 2år) lämnade ett diskotek, hämtade mig och körde mig till akuten. Där de spenderade nästan hela natten, trots att jag knappt hörde eller såg något så fanns dem där.

Alla mina underbara vänner har alltid funnits vid min sida, trots att jag under en längre tid ignorerat vänner som jag till och med vuxit upp med. Vänner som jag inte ringde, inte ställde upp för, knappt hälsade på! Dessa underbara änglar finns än idag vid min sida, jag kan inte göra annat än att var dag vara tacksam för att de finns i mitt liv. Jag vet att vad som än händer, om vi så skulle bråka något enormt, så vet jag att behöver jag något 5 på morgonen så kan jag ringa varenda en av dem och de kommer ställa upp! Jag hoppas verkligen att alla dessa änglar ALDRIG tvivlar på att jag någonsin kommer glömma vad de gjort för mig, att dem vet att jag är dem evigt tacksam och alltid kommer finnas där för dem på samma vis som de alltid funnits där för mig.

Ingen nämnd men ingen glömd, ni vet vilka ni är!

Tack för; allt ni stått ut med, för allt tjat som jag ignorerade men som till slut hjälpte mig upp, för att ni e ni!