Ett fenomen som ofta diskuteras är sociala nätverk så som facebook och bloggar. Trots att merparten av befolkningen antingen är delaktiga i ett socialt nätverk eller smyg läser bloggar så stöter man ofta på negativa frågor så som; hur kan man ha en blogg? Hur kan man anse att dessa nätverk är sociala trots att de är virtuella?
Vad jag anser om bloggar kan ni läsa i tidigare inlägg “att blogga”
Människan har ett behov som driver oss till att uttrycka oss på alla möjliga sätt och vis. Vad är det för mening med att ha möjligheten till att uttrycka sig men inte uttnytja den? Alla vill vi ha någon form av uppmärksamhet vare sig vi i slutändan klassar den som relevant eller inte. Vi är även drivna av vår nyfikenhet, vilket antagligen är anledningen till att många läser bloggar (även om de sällan vill stå för det). Jag tycker det är underbart att få läsa om någon annans vardag. Det ger en distans till den egna, stressfyllda vardagen. Samtidigt som det kan ge ett annat perspektiv på saker och ting, olika infallsvinklar är alltid nyttiga att ta del av.
För mig är innebörden av social lika med alla form av kontakt med människor vare sig det sker verbalt eller i skrift. Jag tror inte att många har insett fördelarna med att ha ett stort socialt nätverk, personen du blivit kompis med på facebook kanske har kompetensen att hjälpa just dig med just något specifikt som ingen annan hade kunnat hjälpa dig med!
Människor som i vanliga fall har svårt att tala “öga mot öga” kan ta chansen och vara social på ett virtuellt sätt istället.
Naturligtvis så är inte sociala nätverk för alla men det är klart värt att ge det en chans. Vem vet man kanske hittar en vän för livet?
Men klanka inte ner på människor som finner tillfredställelse i dessa nätverk, varken den som klankar ner eller den som får ta mot kritiken mår bättre utav det. Dvs ifrågasätt inte hur en människa kan ha en blogg eller hur en människa kan anse att dessa nätverk är sociala. Ha åsikter och uttryck dom men ifrågasätt aldrig personen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar