Clouded mind

Ibland går jag vilse bland mina tankar. (ja JAG kan gå vilse) Det är en enda dimmig röra där uppe.

Där kretsar precis allt, vaken som i dvala, full som nykter, precis vad som helst, när som helst.

Tankar som verkligen kan få mig att tappa fotfästet är; ser det verkligen ut så här? Hur fungerar det?

För att ni ska hänga med i min tankegång så gott som möjligt så måste jag först förklara att jag troligen har någon tro om att precis allt på denna jord är uppbyggt och omringat av energier. Som alla vet så kan alla energier påverkas och manipuleras. Så. När jag nu klargjort detta, någorlunda, så kan jag fortsätta med första frågan; ser det verkligen ut såhär?

En spegelbild avspeglar allt som finns framför den. Ser jag verkligen ut så som jag ser mig själv i den förmodade spegeln?
Hur ser en snöflinga ut, egentligen? Omvandlar vi de bilder vi tar in till något det egentligen inte är?
Människor kan beskriva och uppfatta precis samma former, bilder, människor på miljontals olika vis, varför? Är det vår hjärna som filtrerar och gör om till något som passar oss eller uppfattar vi olika energier olika beroende på vad vi själva är uppbyggda av? Jag kan hålla på såhär i evigheter jag kommer ändå aldrig fram till något. Förutom en rundgång som bidrar till den enorma dimman uppe i hjärnkontoret. En ännu mer frustrerande fråga är dock; hur fungerar det?

Om jag tar en bil som exempel; hur fungerar det? Nu syftar jag inte på det mekaniska eller hur en bil är sammansatt. Själva frågan syftar på tanken att en människa på låt säga 60kg kan köra en humer så snabbt som bilen tillåter med hjälp av tre pedaler (ibland två) och en ratt. Jag är medveten om fysikens lagar och en bils konstruktion men kom igen är det inte otroligt?!
All vet vi hur regn bildas och varför det regnar, men hur fungerar det?! Själva frågeställningen är inte korrekt i sig men i brist på bättre ordval så får det vara så.

Där fick ni en inblick i min röra. A clouded mind.