Könsstympning

Läste precis på http://sydsvenskan.se/malmo/article396922/Utredning-om-konsstympning-nedlagd.html att åklagaren lagt ner utredningen mot en 54-årig man som ansågs ha varit drivande då en malmö flicka togs till Somalia och utsattes för könsstympning. På grund av att brottet begåtts utomlands vilket försvårar bevisningen, med andra ord i brist på bevis.

År 2007 beräknades hundra miljoner flickor och kvinnor i världen vara könsstympade. (http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=2341)

“Kvinnlig könsstympning innebär att en större eller mindre del av kvinnans könsorgan skärs bort eller på andra sätt skadas av orsaker som har med kultur eller tradition att göra. Enligt WHO finns det fyra olika typer av könsstympning:

1. Förhuden runt klitoris och/eller dess topp avlägsnas.

2. Hela klitoris och ibland även delar av eller hela de inre blygdläpparna skärs bort.

3. Hela klitoris samt inre och yttre blygdläpparna avlägsnas. Sedan stängs vulvan igen genom att det som är kvar av blygdläpparna sys ihop. Kvar blir en liten öppning för urin och menstruationsblod. Detta är det mest omfattande ingreppet som också kallas infibulation eller faraonisk omskärelse.

4. Andra typer av omskärelse. Till denna kategori hör till exempel prickning eller rispning av klitoris med ett vasst föremål.”

Källa: http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=2341

En person som i sitt arbete kommer i kontakt med ett barn som enligt misstankar riskerar att bli könsstympat eller blivit könsstympat ska enligt lag anmäla detta.

Men vad gör det för nytta om man enligt misstankar, d.v.s. utan bevis anmäler en sådan situation när en åklagare sedan väljer att lägga ner utredningen? Borde inte en flickas utsago räcka som bevisning i ett sådant fall? Varför skulle en flicka som blivit utsatt för ett sådant fruktansvärt övergrepp “hitta på” vilken förövare som varit drivande?

Inser inte kammaråklagaren Elena Severin vilka konsekvenserna blir av hennes beslut?

Hur många fler barn kommer föras utomlands och utsättas för brott som könsstympning eller tvångsgifte? Förövarna har inget att oroa sig för då det är svårt att samla in bevis från ett brott som begåtts utanför Sverige! Det behöver inte vara så att brottsutvecklingen stiger men risken finns. Sveriges straff är inte särskilt avskräckande i de flesta fallen, men i detta fallet är den avskräckande effekten obefintlig.

Jag undrar vad Elena Severin hade valt att besluta om detta skett en flicka i hennes omgivning. Jag undrar om hon hade lagt ner utredningen eller gett sitt yttersta för att få denna människa fälld. Hade detta senariot utspelats i direkt anknytning till hennes eget liv så tror jag inte att utredningen hade lagts ner.

Måste alla typer av brott påverka oss personligen för att vi ska kunna förstå och känna empati för offret? Om så är fallet; hur klarar vi av att leva med oss själva? Är vi så egoistiska att det som inte direkt påverkar oss inte heller berör oss?

Jag kan inte svara för någon annan än mig själv, men det berör mig. Denna artikel berörde mig, denna flickans öde berörde mig.

Jag hoppas verkligen att detta beslut överklagas och att denna människa fälls. Det minsta man kan göra är att pröva fallet i domstol.

Ge flickan en chans att få upprättelse! Har hon inte blivit berövad sina rättigheter tillräckligt?