“Lev! Du måste leva. Förstår du inte innebörden av att vara fri som en fågel och ha alla möjligheter, varför tänker du så mycket?”
En klok kvinna sa dessa ord till mig. Jag bara stirrade som ett fån.
Tänk er ett objekt som står för det absolut vackraste ni vet. Något som ger er en känsla av glädje och ro. Tänk er sedan att ni analyserar detta objekt så pass att ni till slut bara har molekyler kvar. Inte lika vackert och glädjande va?
Så är det att vara jag, varje dag! Det finns ingen plats för glädjande impulser, allt ska analyseras in i minsta lilla detalj. Även simpla saker som ett fint ord från någon:
Varför sa personen så?
Vad menade den?
Finns det någon baktanke?
När analysen är färdigställd DÅ kan jag glädja mig om jag nu kommit fram till att det är ok. Gissa hur mycket glädje som är kvar efter hela den proceduren…
Jag vet att saker i det förflutna bidragit till denna abnormalitet. (Ja jag är medveten om att det inte är så normalt hahah) Trots att jag är medveten om bakomliggande orsaker så bara kan jag inte ändra mitt beteende! Även när jag är mitt uppe i en analys så kan jag tänka; ah nu är det igång igen, släpp det! Men det går inte…
Jag vill gärna tro att jag i grund och botten är en glad och social person, men imellanåt känns det som att min kontrollerande hjärna styr min fria själ. Vilket är extrem tröttsamt. Det sägs att det är lättare att skydda sig själv genom att tänka med hjärnan och inte med hjärtat och visst har det hjälpt mig känslomässigt, men faktum är att det är så mycket mer energikrävande. Saker och ting förlorar sin glans och allt det positiva bryts ner till en massa byggstenar. Hur illa är det egentligen att följa sitt hjärta och råka ut för känslomässiga nederlag? Vi utvecklas genom de läxor vi lär oss, hur ska man lära sig om man ständigt väljer samma säkra väg? För även om ”what doesn’t kill you makes you stronger” låter som en klyscha så stämmer det, det kan jag gå i godo för! Alltså måste man utsättas för de situationer som kan orsaka en känslomässig blottning för att kunna lära sig och utvecklas. (Hahahah märkte precis att jag analyserade igen).
Det är nog dags för min själ att ta tillbaka kontrollen över min hjärna!
”Just live your life, no telling where it’ll take ya, just live your life”
End of therapy session #2
/Vibrant spirit controlled by an uptight mind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar