Israel - Palestina

Jag har tidigare inte riktigt förstått vad det verkligen är som pågår i Gaza. Troligen så kommer jag aldrig riktigt förstå det iheller. Försöka går dock. Ska försöka, så enkelt som möjligt, förklara hur jag uppfattat det “hela”.

Rent geografiskt så är Palestina “samlingsnamnet” på Israel (som är en judisk stat) och de ockuperade områdena Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem. Ursprungsbefolkningen är Palestinier som till stor del är flyktingar i de ockuperade områdena. So far so “good”.

Efter att ha gått igenom lite artiklar på dn.se samt läst vad som finns att hitta på Wikipedia så har jag förstått att konflikten mellan Israel och Palestina går tillbaka till slutet av första världskriget då Palestina kontrollerades av Storbritannien.

Sionism är en nationalistisk rörelse som växte fram under slutet av 1800-talet, grundaren Theodor Herzl skrev boken “Judestaten” som i stort sett är baserad på judarnas önskan att återvända till det heliga landet Israel. Namnet Sionism kommer från Sion som syftar på bergsfästet Sion som ligger utanför Jerusalem. Judarna utsattes för ännu en omgång av antisemitism under den perioden vilket stärkte anhängarna som kallade sig för sionister.

Efter att britterna tagit över Palestina som protektorat utbröt sammandrabbningar mellan sionisterna och den brittiska armén. Britterna bestämde sig för att erkänna sionisternas strävan. 1917 undertecknades Balfourdeklarationen. “I denna klargörs att britterna inte skulle komma att godkänna bildandet av ett nationellt hem för judarna, om detta skulle komma att innebära, att de mänskliga eller de religiösa rättigheterna hos de icke‑judiska samhällen som redan fanns där kränktes.” *

Naturligtvis ökade invandringen till Palestina. Yishuv bildades, vilket på hebreiska betyder bosättning eller samhälle, detta användes som benämning på det judiska samhället i Palestina innan Israel bildades. Detta bidrog till en ökad nationalism bland palestinier, vilket jag tycker är helt naturligt då man räds förlusten av sitt land.

När Hitler kom till makten var britterna tvugna att försöka begränsa judarnas invandring till Palestina för att undvika allvarligare konflikter. Dock utan större framgång då britterna ständigt utsattes för terroraktioner. Britterna tvingades be FN om hjälp efter en avgörande attack mot deras högkvarter i Jerusalem. FN, som naturligtvis hade förintelsen bärandes på deras axlar, la fram ett förslag som innebar att man skulle dela upp Palestina mellan Yishuv och palestinierna med endast Jerusalem under internationell kontroll. Detta förslag godtogs och i maj 1948 utropades Israels självständighet av den förste premiärministern.

Detta var bland araberna oacceptabelt. Egypten utropade krig, med stöd av Libanon, Syrien, Irak, Jordanien, Saudiarabien och Jemen. Ca två tredjedelar av palestinierna flydde bl.a. på grund av krigshandlingarna men även för att de fördrevs av de Israeliska styrkorna. Detta resulterade i att judarna fördrevs från arabisk-erövrad mark. Under 15 månader erövrade Israel 26% av Palestina samt västra Jerusalem, östra delen gjorde Jordanien anspråk på dessutom förklarades 21% av Västbanken som deras. Egypten erövrade Gazaremsan men förklarade den aldrig som deras.

I september 1948 utropades en palestinsk regering i Gaza.

5 juni 1967 attackerade Israel Egypten och Syrien. De ockuperade Sinaihalvön, Golanhöjderna, Västbanken och östra Jerusalem.

1973 inledde Egypten och Syrien ett krig mot Israel för att återta förlorad mark. Detta misslyckades.

USA:s utrikesminister hjälpte parterna att förhandla om fred. Efter påtryckningar på Israel återlämnades Sinaihalvön till Egypten. Israel behöll Gazaremsan, Golanhöjderna och hela Västbanken. Gränserna har inte erkänts internationellt eller av FN, Israel har heller aldrig sagt att de vill behålla områdena.

Idag finns en av de viktigaste överenskommelserna beskrivna i vad som kallas osloprocessen (eller Osloavtalet). Detta avtal innebär att palestinierna stegvis skulle få utökad självständighet. Men Israelisk inrikespolitik och interna maktkamper står i vägen för denna utveckling. Den palestinska myndigheten som utropade sig självständigt 1988 har sedan 1994 då självstyret upprättades, en egen poliskår de handhar dessutom vissa inrikespolitiska frågor.

I juni 2006 inledde Israel en offensiv i Gazaremsan. Israel hävdade att det var för att hitta en kidnappad Israelisk soldat.

Israel förväntade sig positiva reaktioner från palestinierna när man lämnade över hela Gazaremsan men så är inte fallet.

2005 utrymde Israel sina bosättningar i Gaza, och ungefär 14 000 bosättare tvångsevakuerades. För att en ockupation enligt folkrätten skall anses vara hävd, skall de land som ockuperat ett område, även upphöra med den militära kontrollen av området i fråga. Israel har av säkerhetsskäl behållit kontrollen av gränserna, gränspassagerna, luftrummet och sjötrafiken därför anses Israel fortfarande ockupera Gazaremsan.

“Ockupationen och bosättningarna är en svår inrikespolitisk fråga i Israel, där det finns tre politiska huvudlinjer. Högerpartierna och de nationalreligiösa (där bosättarrörelsen har starkt inflytande) anser att Israel har den historiska och religiösa rätten till alla palestinska områden. Bland anhängarna av det nybildade Kadimapartiet är en vanlig uppfattning den, att Israel borde försöka behålla östra Jerusalem och de största bosättningarna och göra barriären till ny gräns men dra tillbaka andra bosättningar. Det finns också en rörelse som anser att Israel borde dra sig tillbaka inom 1967 års gränser.” *

Sådär jaaaaaaa! Inte lite text inte men jag hoppas ni hängde med! Jag tror jag förstått det nu men jag väljer inte sida.

Jag väntar på den dagen då jag kan säga som Alpha Blondy!

“From the bible to the coran
Revelation in jerusalem
Shalom, salamalekoum
You can see christians, jews, and muslims
Living together and praying amen
Let’s gives thanks and praises”

*http://sv.wikipedia.org/wiki/Israel-Palestina-konflikten