Jag har verkligen inte varit den bästa vännen mot många av mina vänner, inte ens någon man kan kalla en vän. Trots mitt, uppriktigt sagt, odrägliga beteende så har många verkligen alltid funnits där för mig! Särskilt en som jag aldrig någonsin kommer kunna tacka tillräckligt. Denna person var och är en av mina absolut bästa vänner, som jag under ca 2års tid inte alls pratade med. Trots det så har han ALLTID ställt upp, vad det än har gällt.
Kommer aldrig glömma den värsta natten i mitt liv då D’s olycka hände. Mina två änglar till vänner (som jag inte hade pratat med på 2år) lämnade ett diskotek, hämtade mig och körde mig till akuten. Där de spenderade nästan hela natten, trots att jag knappt hörde eller såg något så fanns dem där.
Alla mina underbara vänner har alltid funnits vid min sida, trots att jag under en längre tid ignorerat vänner som jag till och med vuxit upp med. Vänner som jag inte ringde, inte ställde upp för, knappt hälsade på! Dessa underbara änglar finns än idag vid min sida, jag kan inte göra annat än att var dag vara tacksam för att de finns i mitt liv. Jag vet att vad som än händer, om vi så skulle bråka något enormt, så vet jag att behöver jag något 5 på morgonen så kan jag ringa varenda en av dem och de kommer ställa upp! Jag hoppas verkligen att alla dessa änglar ALDRIG tvivlar på att jag någonsin kommer glömma vad de gjort för mig, att dem vet att jag är dem evigt tacksam och alltid kommer finnas där för dem på samma vis som de alltid funnits där för mig.
Ingen nämnd men ingen glömd, ni vet vilka ni är!
Tack för; allt ni stått ut med, för allt tjat som jag ignorerade men som till slut hjälpte mig upp, för att ni e ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar