Varför går så många av oss runt och känner skuld över att må dåligt?
Alla har vi rätt att vara arga, irriterade, ledsna, what ever, utan att känna skuld gentemot vår omgivning. Varför är det så svårt att förstå? Jag personligen försöker alltid låtsas som att jag inte mår dåligt. En underbar vän till mig kommenterade detta igår genom att säga något i stil med:
- men jag har aldrig sett dig må dåligt.
Jag visar det aldrig för att:
1. Jag vill inte att andra ska bli påverkade av mitt kassa humör.
2. Jag vill inte att andra ska uppmärksamma orsaken till mitt dåliga humör, konfrontera mig och få mig att gråta som jag gjort oändligt många gånger i mitt liv.
Men just den här första orsaken. Vi behöver väl egentligen inte känna skuld över hur vi mår? Ingen människa på denna jord kan gå runt och må hur bra som helst 24/7 under hela dens existens?! Vi har alla förståelse för att någon kan vara på mindre bra humör än vi själva. Ändå fortsätter många av oss att be om ursäkt för eller dölja vårt dåliga humör!
Jag är som nämnt väldigt känslig. Mår än vän dåligt är det lätt hänt att även jag mår dåligt. Hell, jag bölar vid varje avsnitt av extreme home makeover, jag kan till och med böla av att jag läst något hemskt i tidningen. Men det är ingens fel att jag är känslig, ingen ska behöva känna skuld för att jag “tar på mig” deras känslor. Det är ju inte vidare hälsosamt att både må dåligt och känna skuld över att man mår dåligt. Känns som en ond cirkel.
Nej vet ni vad…. må dåligt och var stolta över det, det blir troligen lättare att bearbeta på så vis. Dessutom så kan det faktiskt innebära att vi mår bättre snabbare.
Jag ska åtminstone försöka 
“you’ll never se me walking down the guilty street again”
….not guilty.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar