Therapy session #3

Denna underbara hälsning vaknade jag till imorse. Skriven av min underbara bror.

“De har skurit halsen av D, kom till akuten vi är på väg”

Än i dag kan jag så tydligt minnas min mosters hysteriska röst när hon ringde den avskyvärda morgonen den 29 april klockan 02.40

“Jag lovar, jag är hemma senast 3″. Han skulle på fest i Möllevången, vilket jag inte var så glad för. Jag hotade med att jag skulle skicka dit pappa om han inte var hemma 3. Han höll vad han lovade men blev drastiskt stoppad bara 5 min från hemmet, 02.40 låg han i en ambulans med ett snitt bara 3 millimeter från halspulsådern.

Jag kastade på mig kläderna, ringde min räddare i nöden, satte mig på datorn och gick in på D’s msn. Jag var tvungen och ta reda på vad som verkligen hade hänt. Jag var ovanligt lugn troligen av chocken.

Det var sant, D hade blivit skuren i halsen, ambulansen hade precis hämtat honom.

Jag sprang ut på parkeringen där två änglar väntade. När vi kom fram till akuten var där redan otroligt mycket folk. Alla hans vänner, alla mina samt föräldrarnas vänner. Jag har inte ett så tydligt minne av vad som exakt skedde när jag kom in. Minns bara att jag ringde polisen eftersom där inte var någon polis när jag kom fram, jag letade upp familjen; mamma, pappa, moster, kum och kuma som blivit placerade i ett väntrum. I vilken ordning jag gjorde vad minns jag inte.

Alla grät, mamma var knappt kontaktbar. Trots det så hade hon fortfarande inte fått lugnande av sköterskan, som sedan blev ett objekt för min ilska.

Hela den morgonen kändes som en evighet av undran och ilska.

Vid 6 blev vi hemskickade, opperationen hade gått bra han var på väg till uppvaket. Endast mamma kunde stanna.Vi satt och väntade på att telefonen skulle ringa. 10.00 ringde mamma; “han håller på att vakna, kom med kläder”

Jag åkte i ilfart till sjukhuset. Han var vaken när jag kom, omplåstrad och yr men lika envis och skämtsam som alltid. Inte förrrän då kände jag för att gråta, men fick göra allt för att inte brista ut i ett hysteriskt anfall.

Detta är den absolut värsta kvällen i mitt liv. Än i dag kan jag tänka tillbaka och tacka gud för att min underbara bror finns i mitt liv.

Vi har inte alltid kommit överrens, jag har inte alltid varit den bästa stora systern. Vi bråkar, vi slåss men det är mitt liv jag hade inte bytt ut honom mot något.